Irreplaceable

 

 

När vi har diskussioner om spelare som vi gillar och inte gillar i laget, så går våra meningar ofta isär. I laget avskyr 99% av alla spelare Pepe. Jag är den ensamma procenten. Jag får ofta försvara mitt resonemang kring att Pepe är en fantastisk fotbollspelare, som vi alla skulle älska att ha i vårt lag. Gillar jag hans filmningar? ABSOLUT INTE! Men det som är så speciellt med honom är att han har en enorm lojalitet till sitt lag och framför allt till sin tränare. Pepe är en soldat och det är inte alltid vackert. Men han gör verkligen allt för att vinna. Och skulle hans tränare Carlo Ancelotti säga till honom att försöka skada eller provocera en spelare hela matchen, så skulle han göra det oavsett hur hatad han blir. Han är inte som alla andra utan han är en av dom få lirare som finns kvar, som har samma lojalitet som Patrick Viera hade till Arsene Wenger och Arsenal. Och som Roy Keane hade till Sir Alex, men främst till Man United.

 

 

Roy-Keane-and-Patrick-Vieira-2483274.jpgClash of the titans. Roy Keane vs Patrick Viera

 

Matcherna mellan Arsenal och Man United när dessa två gentlemän spelade, var för mig något helt otroligt att se på. Den av dessa två som lyckades dominera den andra, såg också till att deras lag gick segrande ur matchen. Arsenal och United stod och föll med sin ledare på planen under den tiden.

 

Jag är inte riktigt som alla andra när det kommet till att uppskatta spelare. När jag var yngre och satt och kollade på VM -94, var alla mina vänner lyriska över Martin Dahlin, Kennet Andersson och Tomas Brolin. Och visst var dom alla bra fotbollsspelare, men jag satt redan då och uppskattade lirare som Stefan Schwartz, Jonas Thern och Klas Ingesson och kunde inte riktigt förstå att mina kompisar ej kunde se storheten i dessa fantastiska spelare. Jag föredrar fotbollsspelare som jobbar lite i det tysta, men som kanske egentligen är lagets hjärta och själ. Klart att jag också uppskattar ett snyggt mål och läckra dribblingar, men framför allt uppskattar jag lojalitet. Och drivkraften att alltid vilja bli bättre. I med och motgång.

 

Du kan i nästan alla lag, plocka ut två eller tre spelare, som i princip måste vara med för att laget ska fungera optimalt. Det är bara att ta mitt favoritlag Juventus som exempel. Plockar du bort Andrea Pirlo, Stephan Lichtsteiner eller Gianluigi Buffon, så kan jag garantera att det inte är ett lika komplett Juventus längre. Och dessa oersättliga spelare är nästan alltid dom, som inte får de stora rubrikerna i nyhetsflödet. Frågan är om sportjournalisterna inte besitter kunskaperna, som krävs för att se deras “dolda” kvalitéer. De är spelartyper som är extremt lojala mot sina lagkamrater, sin tränare och klubb. Dessa individer är också mer angelägna om att laget ska göra framsteg och utvecklas än att dom själva ska glänsa, samt har enormt höga krav på sin omgivning och sin egen prestation.

 

Om man skulle frågat 100 personer om vilken spelare dom tycker är bäst i ett lag, så kommer 70% av dom svara den spelaren som har gjort flest mål. Och jag säger inte att det är fel, för fotboll går ju trots allt ut på att göra just mål. Men oftast är det inte personen som gör flest mål i ett lag som är den drivande motorn i utvecklingen av laget. Dock tycker jag att vi i HBK har ett undantag där, som bekräftar att det ovannämnda faktiskt ibland stämmer. Och då pratar jag om Mikael Boman! Han är en stor del i att vi som lag utvecklas varje träning. Han är en person som i allra högsta grad, bryr sig mer om andra än sig själv och är extremt lojal mot lagkamrater, tränare och klubb. Därför tycker jag att han är en av våra oersättliga spelare.

 

Ha en härlig lördag kära läsare!

 

 

// Jesper Westerberg

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *