Etikettarkiv: fotboll

Guilty Conscience

 

I onsdags kväll fick jag min dom, för det röda kortet jag drog på mig i söndags. Och det blev som väntat, tyvärr en matchs avstängning. Att killarna klara sig utan mig är det inget tvivel om. Det som däremot är jobbigt är att stå vid sidan om och inte känna kontrollen som jag känner på planen när man spelar. Oftast är det så att situationer som ser ut som livsfarliga beslut OFTAST utförs med total kontroll. Men ibland är dom ju bara rent livsfarliga. Ibland får man så kallat hjärnsläpp!

 

För er som inte vet hur spelare reagerar veckan innan en premiär, så kan jag berätta att det blir jävligt grinigt och ibland helt galna dueller under träningarna veckan innan premiären. Kan ju verka ganska vrickat. Precis lika idiotiskt som vissa kanske tycker om mitt röda kort den sista träningsmatchen, innan dagen med stort D. Faktum är att allas kroppar reagerar olika. Alla vi 22 spelare i truppen reagerar olika när det kommer till situationer där en fysisk och psykisk anspänning blir så påtaglig, som den blir när en ny säsong av Allsvenskan börjar närma sig. Det kan vara trötthet, nervositet, ilska eller bara övertändning som gör att man reagerar som man gör.

 

Genom mina år har jag fått höra om spelare som knappt har kunnat sova, äta eller överhuvudtaget göra något annat än att bara just vara i sina egna tankar. Jag har själv varit en av dom som inte riktigt klarat av att hantera dessa situationer och bränt extremt mycket energi i bara förberedelsen till matchen, vilket resulterade i att när jag väl kom ut på uppvärmningen, så var kroppen och hjärnan helt slut. Jag har t.ex. spelat playstation med mina kompisar samma dag som det är match, vilket inte var helt lyckat. Jag tror nämligen att jag bränner lika mycket energi när jag spelar playstation, som när jag spelar match. Mycket inlevelse och engagemang. Och ibland en och annan inte helt okej svordom. Jag har dessutom alltid varit extremt noga med maten flera dagar innan matchdag och det är jag väl fortfarande, för jag skulle aldrig någonsin äta dålig mat under veckorna när vi har säsong. Men är kanske inte lika hård mot mig själv idag, för jag vet att det stjälper mer än hjälper. Det får inte bli så att maten förknippas med ångest. Men så har jag känt många gånger, för ofta måste vi elitidrottare äta fast att man inte känner någon vidare hunger. Och det är inte alltid så härligt. Men det mest korkade jag någonsin gjort i ett försök till att vara förberedd, var ändå när jag hävde i mig litervis med vatten kvällen innan, för att jag såg att det skulle vara närmre 30 grader när vi skulle spela. Det hela slutade ju såklart med att jag knappt sov en blund utan ägnade hela den natten åt att springa på toa.

 

Det är inte hela världen att göra misstagen, så länge man utvärderar och inser vilka saker som är just misstag. Det jag har lärt mig i takt med att jag har blivit äldre är att ha fokus på matchen, men att ändå försöka att leva som vanligt och att må bra. Känna glädje! För börjar du fokusera på att du måste få i dig exakt rätt mängd mat och vatten, så kommer det istället suga ut energi ur dig, i din egen iver att göra exakt rätt. Och om du till din förskräckelse kanske skulle ha missat något i din förberedelse, så kommer det sätta sig i ditt huvud. När väl dessa tankar börjar äta sig in i din hjärna, då handlar det endast om ren självförstörelse. Och efter matchen eller kanske till och med under matchen, kommer du tro att det var för att du missade att stoppa i dig dina nötter till kvällsmål eller att du drack en dl vatten för lite, som var anledningen till att det inte gick helt enligt planerna. Men i själva verket har du förstört för dig själv långt innan, genom ditt maniska sätt att förbereda dig.

 

Bästa uppladdningen är helt enkelt att göra saker som får dig att må bra och se till att omge dig av människor som ger dig energi istället för att suga ur dig den. Men att kvällen innan match ta det lite lugnare, se till att äta bra och få sova en hel natts sömn om det är möjligt. Jag kan tala om att det var inte var länge sedan jag lärde mig att tänka rätt och visst finns det fortfarande tillfällen då saker och ting sätter sig i mitt huvud också. Vi är ju alla trots allt bara människor!

Remember The Name

 

Igår spelade jag match med vårt U21-lag för första gången sedan avstängningen jag drog på mig förra sommaren. Vi mötte IFK Göteborg som kom med ett riktigt bra lag med spelare som; Nordin Gerzic, Joel Allansson, Hjalmar Johnsson, Malik Mané och Brasilianaren Sobralence. Och utan att på något sätt undervärdera vår trupp, så hade vi ett lag med inte riktigt lika många fullt rutinerade a-lagsspelare.

 

Det som däremot värmer oerhört mycket i mitt hjärta är när jag ser hur unga spelare i vårt lag går ut och fightas och inte är rädda för att misslyckas. Stundtals spelade vi riktigt fin fotboll på en gropig och svårspelad gräsplan. För första gången sedan jag återvände till HBK förra året kan jag känna att det faktiskt finns en framtid som kommer att komma underifrån. Och att det inom en snar framtid kommer att kliva fram talangfulla spelare, som kommer att generera större summor till klubben. Och en enorm värdighet. Jag är beredd att säga att våra talanger i denna matchen överglänste IFK:s ”stjärnor”.

 

Det är såååå kul att se spelare som Max Eggertsson tillsammans med Kristoffer Thydell stå och stundtals dominera på innermittfältet. Samt hur deras frenetiska press biter tag i och trycker ner IFK:s bollskickliga spelare. Det är ett fantastiskt råmaterial Mikael Svensson har att jobba med. Och på tal om Mikael Svensson. Där har klubben gjort ett riktigt fynd! Kan det bli bättre för en ung talang än att bli tränad av en tränare, som vet exakt vad som krävs för att nå hela vägen till toppen. Att kunna få råd, tips och coaching av någon som helt enkelt har varit just på toppen av berget. Magiskt!

 

Under förra året när jag spelade med Micke, så försökte jag suga åt mig så mycket kunskap som möjligt av honom. När vi har en ledig dag mitt i veckan under säsong så brukar jag ofta åka ner till Örjans vall för att köra ett lätt pass i gymmet och ut gå ut på planen och träna lite tillslag och teknik. Och gissa vem jag ofta brukade möta nere på Örjans vall då? Micke såklart!

 

Han var då 37 år och visste kanske egentligen att chansen till speltid var minimal. Han har spelat 23 matcher i Franska ligan, 71 tävlingsmatcher för Southampton och 25 landskamper. Var han mätt och nöjd? Inte en chans! Han ville ständigt utvecklas och jobbade alltid stenhårt. Det är för mig en fantastisk förebild och legendar.

 

Bjuder på en liten videosekvens med KillerMike!

 

 

Här är några spelare att hålla koll på dom närmsta åren;

 

Malkolm Nilsson – Har potential till att nå ut Europa.

 

Alexander Berntsson – Regerar i luftrummet. Har ett bra passningsspel även om det är lite överambitiöst ibland.

 

Felix Albrektsson – Teknisk och frejdig ytter. Är han villig att lägga ner jobbet, så ser vi nog han i Allsvenskan inom några år.

 

Max Eggertsson – HBK:s Gerrard! En isländsk evighetsmaskin.

 

Jacob Ling Vannerus – En stor, stark och snabb forward. Bomans arvtagare?

 

Eric Smith – Jag blir förbluffad varje gång jag ser honom på träningen. Det är en Tim Sparv kopia, för er som minns honom.

 

Gott folk. Vägen är lång för att ta sig till seniornivå. Men om SAMTLIGA av killarna i truppen igår har viljan, disciplinen och passionen samt klarar av det lite ”hårdare” klimatet som väntar dom när dom når A-laget, så kommer vi se en mycket ljus framtid i HBK.

// Jesper Westerberg

Love Is The Answer

Vad är det nu som gör att jag har denna enorma drivkraft till fotboll?

För mig är svaret enkelt. Det är kärleken till sporten! Föddes jag med den? Troligtvis inte. Jag tror den trädde fram när jag såg min pappa spela. Fast egentligen har jag inget direkt minne av att han har spelat. Han har nämligen två totaltfördärvade knän och fick på grund av det avsluta sin karriär tidigt. Han blev dock tränare istället och det är nog därefter mitt intresse för fotboll växte fram, för jag har en massa minnen från olika träningar och matcher som jag har varit med på.

 

Jag kommer ihåg att det fanns en kille i laget farsan tränade som kallades ”Talangen”. En skön bollspelare som jag brukade stå och granska vad han gjorde med bollen och sedan försöka härma. Men det absolut bästa med att vara med farsan på dessa träningar var snacket i omklädningsrummet. Rumsrent? NEJ! Där inne var det inte ”Talangen” som regerade. Det var en annan skön lirare som kallades ”Kotten”. Han hade alltid en stor prilla snus inne och lååångt svart hår och levererade de sjukaste vitsarna efter varandra.

 

Det enda jag egentligen kommer ihåg av farsans karriär som spelare, var när han spelade någon jubileumsmatch. Hela hans gamla lag stod samlade i en cirkel precis som vi alltid brukar göra innan avspark. Men skillnaden på deras cirkel och vår var att dom körde igång en ramsa som måste hörts långt utanför idrottsplatsen. Den gick såhär; – Upp och nicka, sockerdricka, kuken, ballen, Helgevallen, IFK! Den ramsan får mig att skratta än idag. Denna upplevelsen kan jag komma och tänka på när vi står och kör vårt seriösa snack innan avspark i Allsvenskan. Ibland tror jag att det hade behövas lite mer glädje och lite mindre allvar för att prestera bättre. Jag älskar citat och speciellt citat som kommer från Michael Jordan. När en legend som honom säger ”Just play! Have fun!  Enjoy the game!” Då måste man ju fråga sig om det finns någon annan väg att gå för att bli så bra som möjligt.

 

Jag kan ta fotboll på blodigaste allvar, men det är när det är tufft och går dåligt som man fattar hur mycket man älskar denna sport. För vem skulle gå tillbaka till en situation om och om igen efter ett fatalt misslyckande om det inte vore för inställningen att man nästa gång bara SKA klara det och inte känna någon rädsla.  Det är nog just detta som gör att vissa unga och lovande spelare aldrig klarar av att ta nästa steg. För allt kommer inte att gå lätt hela tiden. Min väg till att bli en etablerad allsvensk spelare har haft betydligt fler djupa dalar än höga berg, men det har aldrig någonsin funnits tvivel om vart jag ska.

 

The-Road-To-Success

 

 

// Jesper Westerberg

Achtung Christmas!

God lördag kära läsare. Fredagskvällen bjöd som planerat på På Spåret och vinmys med en vän. Somnade innan kl 12 till och med. Utvilad var jag på stan redan halv 10 idag och inhandlade en julklapp.

 

Julklappar

På tal om julklappar så brukar vi göra så i vår familj att en utomstående part lottar vem av övriga familjemedlemmar vi skall köpa klapp till. Av förklarliga skäl kan jag ej avslöja vem jag skall köpa till.. Men i år har jag iaf koll på vem jag blivit tilldelad. Förra året gjorde jag det episka misstaget att tro att jag var säker på vem jag skulle köpa till, så jag slängde lappen. Det visade sig att jag kom ihåg fel så mors sambo Thomas fick ingen julklapp :-p

 

Min önskelista iår

* Friska å glada vänner och familj.
* Rödvinsglas ”Essence” från Ittala. 4 st. (har lyckats pajja för många under året)
* Snus.
* En stor palm. (ja, på riktigt)
* Vita stora bäddlakan (Ja ni vet, samma som förra året)
* Köttfärs.
* En tandläkartid.

På tal om jul så har jag två marknadsföringskampanjer jag drömmer om att få köra, varav en har julanknytning.

(H)julafton

Bilfirma som kör rea på däck på kvällen den 24e december.

Kaffe med dopp

Badhus som har ett paketpris för fika och bad.

(Varsegod att sno idéerna!)

 

Fotbollslördag

Jädrar vad City imponerade mot Gunners innan. Det lag de ställde upp med idag är ju helt galet. Hävdar att Yaya Toure är världens viktigaste mittfältare. Nu ska jag kolla Chel$ki – Crystal Palace och bara slappa lite.

Hörs // Jonas

 

Ps. Vart är snön iår? Förra året gjorde jag och min syster en snögubbe dagen innan julafton, föreställandes vår bror. (Obs. Förlåt för omogna detaljer..) 😀

IMG_3653