Etikettarkiv: Premiär

Guilty Conscience

 

I onsdags kväll fick jag min dom, för det röda kortet jag drog på mig i söndags. Och det blev som väntat, tyvärr en matchs avstängning. Att killarna klara sig utan mig är det inget tvivel om. Det som däremot är jobbigt är att stå vid sidan om och inte känna kontrollen som jag känner på planen när man spelar. Oftast är det så att situationer som ser ut som livsfarliga beslut OFTAST utförs med total kontroll. Men ibland är dom ju bara rent livsfarliga. Ibland får man så kallat hjärnsläpp!

 

För er som inte vet hur spelare reagerar veckan innan en premiär, så kan jag berätta att det blir jävligt grinigt och ibland helt galna dueller under träningarna veckan innan premiären. Kan ju verka ganska vrickat. Precis lika idiotiskt som vissa kanske tycker om mitt röda kort den sista träningsmatchen, innan dagen med stort D. Faktum är att allas kroppar reagerar olika. Alla vi 22 spelare i truppen reagerar olika när det kommer till situationer där en fysisk och psykisk anspänning blir så påtaglig, som den blir när en ny säsong av Allsvenskan börjar närma sig. Det kan vara trötthet, nervositet, ilska eller bara övertändning som gör att man reagerar som man gör.

 

Genom mina år har jag fått höra om spelare som knappt har kunnat sova, äta eller överhuvudtaget göra något annat än att bara just vara i sina egna tankar. Jag har själv varit en av dom som inte riktigt klarat av att hantera dessa situationer och bränt extremt mycket energi i bara förberedelsen till matchen, vilket resulterade i att när jag väl kom ut på uppvärmningen, så var kroppen och hjärnan helt slut. Jag har t.ex. spelat playstation med mina kompisar samma dag som det är match, vilket inte var helt lyckat. Jag tror nämligen att jag bränner lika mycket energi när jag spelar playstation, som när jag spelar match. Mycket inlevelse och engagemang. Och ibland en och annan inte helt okej svordom. Jag har dessutom alltid varit extremt noga med maten flera dagar innan matchdag och det är jag väl fortfarande, för jag skulle aldrig någonsin äta dålig mat under veckorna när vi har säsong. Men är kanske inte lika hård mot mig själv idag, för jag vet att det stjälper mer än hjälper. Det får inte bli så att maten förknippas med ångest. Men så har jag känt många gånger, för ofta måste vi elitidrottare äta fast att man inte känner någon vidare hunger. Och det är inte alltid så härligt. Men det mest korkade jag någonsin gjort i ett försök till att vara förberedd, var ändå när jag hävde i mig litervis med vatten kvällen innan, för att jag såg att det skulle vara närmre 30 grader när vi skulle spela. Det hela slutade ju såklart med att jag knappt sov en blund utan ägnade hela den natten åt att springa på toa.

 

Det är inte hela världen att göra misstagen, så länge man utvärderar och inser vilka saker som är just misstag. Det jag har lärt mig i takt med att jag har blivit äldre är att ha fokus på matchen, men att ändå försöka att leva som vanligt och att må bra. Känna glädje! För börjar du fokusera på att du måste få i dig exakt rätt mängd mat och vatten, så kommer det istället suga ut energi ur dig, i din egen iver att göra exakt rätt. Och om du till din förskräckelse kanske skulle ha missat något i din förberedelse, så kommer det sätta sig i ditt huvud. När väl dessa tankar börjar äta sig in i din hjärna, då handlar det endast om ren självförstörelse. Och efter matchen eller kanske till och med under matchen, kommer du tro att det var för att du missade att stoppa i dig dina nötter till kvällsmål eller att du drack en dl vatten för lite, som var anledningen till att det inte gick helt enligt planerna. Men i själva verket har du förstört för dig själv långt innan, genom ditt maniska sätt att förbereda dig.

 

Bästa uppladdningen är helt enkelt att göra saker som får dig att må bra och se till att omge dig av människor som ger dig energi istället för att suga ur dig den. Men att kvällen innan match ta det lite lugnare, se till att äta bra och få sova en hel natts sömn om det är möjligt. Jag kan tala om att det var inte var länge sedan jag lärde mig att tänka rätt och visst finns det fortfarande tillfällen då saker och ting sätter sig i mitt huvud också. Vi är ju alla trots allt bara människor!

Sunday Bloody Sunday!

 

Om 6 dagar hade jag stått i spelargången som jag har passerat varje dag nu i 75 dagar. För om det nu olyckligtvis blir så att jag kommer få en avstängning efter gårdagens träningsmatch mot Husqvarna så är det jävligt surt. För jag älskar att spela fotboll. Och jag älskar PREMIÄREN! Men det är inte lönt att lägga någon energi på att gå runt och tjura och ha en otrolig ångest över det nu utan i sådana fall blicka framåt och försöka stötta laget inför vad som komma skall. Det är som jag försökte förklara för en galen sambo när jag kom hem igår efter matchen och nu riskerar att bli avstängd på söndag. Hon är nämligen väldigt engagerad i min fotboll och jag har inte alltid det så lätt efter en match. Hursomhelst så försökte jag förklara att jag liksom inte har någon av eller på knapp. Är det match så är det match. Träningsmatch en månad innan premiären eller en vecka innan spelar ingen roll i mitt huvud. Det är en match och den ska vinnas. Ni fattar. Dessutom gick jag inte in i situationen för att skada utan för att vinna tillbaka bollen och det såg kanske värre ut än vad det var.

I 75 dagar har jag gått förbi och sneglat ut mot planen som vi lämnade förra året efter en makalös vändning i kvalet. Jag kan känna matchatmosfären bara av att titta ut en kort stund. Bilder spelas upp likt en film i huvudet fast mycket bättre. Alla sinnen går igång på en halv sekund och hjärtat hoppar från normal puls till matchpuls direkt. Det är alltid tre stycken helt matchavgörande minnen som dyker upp i huvudet när jag står där och det häftigaste är att allt detta händer inom loppet av 5 minuter i kvalet. Först Stojans makalösa räddning i 50:e minuten på friläget som kunde skickats oss rätt ner i Superettan. Sen det fantastiska målet efter samspel på högerkanten mellan mig och Johan Blomberg där han fullkomligt skickar in ett perfekt inlägg, likt David Beckham. Och där en smygande Mikael Boman dyker upp med huvudet och sådär lite lagom retligt glider bollen in mellan målvaktens ben i det blöta novembergräset.

Cirka 3 minuter senare spelar Fredrik Liverstam bollen till mig. Jag tar med mig den in på deras planhalva, tittar upp och ser luckan. Boman vill ha bollen! Jag tittar ner på bollen, slår till den och redan innan bollen har lämnat min fot vet jag att det är en perfekt passning. Det är ett sådant tillfälle då tiden står still för en stund, allt tystnar och det enda jag kan se och höra är bollen som far genom luften i en perfekt bana och allt avslutas med ett perfekt avslut av Boman.  Jaaaaaa! Vi kommer fira 100 år i Allsvenskan! Är det en saga? Nej, det var vad vi hade jobbat ihop till efter en enormt tuff säsong där vissa räknade ut oss ur högsta divisionen med 5 omgångar kvar. Om det ens räcker. Men vi klarade det tillsammans och den känslan kommer vi alltid att ha med oss.

Så för er som var där. Försök upplev känslan igen, för den var, är och förblir magisk!

 

HBK- Sundsvall Kvalet 2013

 

 

Tillbaka till vandringen förbi spelargången. Efter några sekunder försvinner sekvenserna men känslan sitter kvar när jag går genom korridoren till omklädningsrummet. Det första jag hör när sekvenserna har försvunnit är som varje morgon ljudet av någon som står och drar i träningsmaskinerna i gymmet. En snabb gissning i mitt huvud säger att det är Stojan. Eller egentligen är det ingen gissning. Han tränar och skriker i gymmet varje morgon. Sen ser han ju mer och mer ut som Arnold Schwarzenegger för varje månad som går.

När jag sätter min fot innanför omklädningsrummet kl 9 så möts jag av vår alltid lika glada materialare Sven Strömblad och tänker snabbt. Undra om det blir en vits eller skönsång av honom idag? Mitt huvud bestämmer sig för skönsång. Vi vann ju genrepet igår! Det är ofta så en dag börjar för mig. Att han dammar av någon låt och jag tvingas fundera på om den är egenkomponerad eller det är någon låt från back in the days. Jag lägger av ett leende och hälsar. Sen går jag och hämtar min tvättpåse med träningskläder och sätter mig på min plats. Det dröjer inte många sekunder innan Svens standard kommentar till mig efter matcher dyker upp.

–       Jävlar vad du sprang igår!

Efter en snabb kik på vår whiteboard där dagens träningspass står beskrivet plus några ledord, så byter jag om och beger mig in i gymmet. Där växlar jag några ord med en adrenalinstinn Stojan, som redan har varit igång en timme. Klockan tickar och vid halv 10 är alla på plats och dagen kan börja.

// Jesper Westerberg