Dags för ny driver igen..?

persimmon

Persimmonträklubbor var elitspelarnas val på 1970-talet…

spalding

…innan ”Pittsburgh persimmon” dök upp 1979. Här en Spalding Tour spoon från 1980.

Nytt golfår och som ett brev på posten lanserar alla stora klubbtillverkare nya drivers (utom möjligen Titleist som bara brukar släppa nyheter vartannat år) som alla – håll i er – skall gå både längre och rakare än föregående års modeller. Hade detta stämt hade vi alla slagit sisådär 800 meter vid det här laget…
Bloggen skulle inte vilja vara i marknadsförarnas kläder, som år efter år måste fundera ut nya ”trick” för att övertyga oss konsumenter om att vi verkligen behöver en ny ”bössa”. Trenderna kommer och försvinner. För inte så länge sedan skulle alla drivers plötsligt vara fyrkantiga, spelar någon med en sådan i dag? Sedan skulle det vara vitt, men det verkar också vara en utdöende art. Nu skall man rentav kunna välja färg, men till syvende och sist vill de flesta ha svart. Justerbara drivers tycks dock ha kommit för att stanna och det är ju faktiskt väldigt praktiskt, i alla fall att kunna ändra loftet.
Jätten Callaway kom med en ny driver i höstas, men man hann knappt börja göra reklam för den innan man nu lanserar två ännu nyare modeller med en massa inställningsskruvar. Sak samma med Taylor Made, där den nya driver man skaffat brukar vara passé efter något halvår – om än inte sämre förstås.
Minns ni förresten att det var just Taylor Made som var först ut med metalldrivers och året var 1979. Bloggen letade i källarvalven efter en slik klubba, men hittade igen. Däremot en så kallad tourspoon från 1980 (se bilden ovan) som var en ”inneklubba” det året, men som man inte skulle vilja tampas med i dag.
Vid den tiden var det trädrivers som gällde och de riktigt fina var gjorda i persimmonträ. Därför kom nyskapelserna att kallas ”Pittsburgh Persimmon” efter stålstaden framför andra och skaften var för övrigt också gjorda av stål och loftet 12 grader.
Konstruktören hette Gary Adams (som sedan startade ett eget klubbmärke), vi amatörer var ganska entusiastiska men det vore ändå synd att påstå att ”stålträklubborna” blev omedelbar succé. Proffsen var nämligen njugga till en början och många – som Seve Ballesteros – fortsatte envetet med sina persimmonklubbor under hela 80-talet.
Men utvecklingen gick framåt, klubborna blev bättre och bättre, gick längre och längre, ja, till och med så långt – i händerna på proffsen – att lagstiftarna tvingades införa begränsningar både vad gäller slagytans beskaffenhet och klubbhuvudets volym.
Med dessa begränsningar finns inte så mycket annat att göra än kosmetiska förändringar, plus att man flyttar tyngdpunkten lite hit och dit.
Dessa ord till trots tänker Bloggen ändå gå i fällan och skaffa en ny driver i år…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *