Resan mot en bättre sving, del 2

Har du tänkt på hur ditt vänsterknä (för högerspelare) beter sig under svingen? Eller fötterna?
Nähä, kunde tro det, för det hade inte jag heller – fram tills det andra träningspasset (av sju) i kursen jag i ett svagt ögonblick anmälde mig till på golfarenan.
Instruktören Erik Blomqvist är en envis hårding från Vetlanda med Robinson-förflutet…
”Jag gör inte detta för att skaffa nya vänner, utan för att nå resultat”, är hans budskap.
För att nå dessa resultat går vi metodiskt igenom kroppsdel för kroppsdel och tränar de muskler och leder som behöver tränas för att uppnå dessa resultat, och där har vi ju alla olika förutsättningar. (Som en parentes kan nämnas att kursens äldste deltagare är 88 år, det ni!).
Pass två handlade alltså om fot och knä, vilket är grunden för Blomqvists Balance Golf-sving. Precis som i husbyggen måste man ha en stabil grund för att kunna bygga ett hus respektive en sving.
Så efter snart ett halvt sekels svingande utan att över huvud taget fundera över vänsterknäet – det finns ju så mycket annat – har man nu fått i läxa att öva hur detta skall röra sig genom svingrörelsen. Det känns v ä l d i g t annorlunda mot vad man gjort tidigare – men absolut inte fel. Det gick riktigt skapligt att få iväg bollarna, men helt klart kommer man att bli ett lättfångat byte på banan ett tag framöver…

Sedan var det dags för gymmet och för en som bara kan knyta skorna ståendes efter lunch – i bästa fall – var det ju inte en dag för tidigt. Erik Blomqvist hade lagt upp en stationsträning med nio stationer med lämpliga rörelser för ”sin” sving.
”Man har haft bättre måndagsmorgnar” pustade en av kursdeltagarna efteråt när vi fått använda muskler vi inte ens visste fanns.
Det handlade mycket om balans, vilket inte är Bloggens likör – om man säger så. En gång i tidernas begynnelse blev han ratad i en uttagning till tennisträning (det var andra tider då) efter att ha drattat på ändan i baklängeslöpning. Med facit i hand var det bra eftersom det blev golf i stället.
Tennis i all ära, men golf är ändå golf.
Nu gäller det att göra läxan till nästa pass, där höft och bäcken skall avhandlas. Puh…

Låg förstås och följde Masters-upplösningen i söndags och tyvärr blev det ju ingen av de mer spännande upplagorna eftersom Bubba Watson var oväntat kall med tanke på hur han uppträdde i en liknande situation härförleden.
Dock kunde amerikanen schabblat bort alltihop på 15:e när han satsade på att nå green från sitt skogsläge. Vad tänkte karl´n på? Det får ju ändå finnas en gräns för aggressivitet kan man tycka. Hade han chippat ut bollen hade han högst sannolikt legat närmare hålet på tre och fått uppförsputt i stället för som det nu blev, nerförsputt, och då hade han ändå flyt att inte träffa en trädgren och därmed hamna i drickat.
Men å andra sidan är det ju därför man gillar honom (och Phil Mickelson) så skarpt. Det händer något alltid.
Man hoppades ju i det längsta på Jonas Blixt, men han var i ärlighetens namn aldrig riktigt nära att hota utan fick mest ägna sig åt att räddningar med de mest magnifika chippar och pitchar. Birdieputtarna var för långa.
Men bra gjort var det i alla fall av en debutant. Nästa Major, US Open i juni, kan bli riktigt intressant när nu Henrik Stenson tycks vara på väg tillbaka också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *