Resan mot en bättre sving, del 4

Mer än hälften av kursen på golfarenan (fyra av sju träningspass) är nu avklarad och…
…ja, tänderna börjar återhämta sig efter att innehavaren så smått börjat vänja sig vid att stå på ett ben och borsta dem.
…ja, den helt nya ”balanssvingen” börjar mot alla tips att funka så smått även i skarpt läge.
…ja, det återstår mycken träning innan den blir som instruktören Erik Blomqvist tänkt sig – om den någonsin blir det.

Det senaste träningspasset ägnades delvis åt att förstå hur ländryggen och bröstryggen skall användas för att minimera risken för skador. Intressant och viktigt, men vi närmade oss också pudelns kärna, det som i Bloggens fall satt effektivt stopp för en och annan fin score.
Demonerna.
Ni vet den där lilla osynliga figuren som plötsligt dyker upp på axeln när man kommer till trean på södra banan i Tylösand och viskar: ”Glöm nu inte att det är vatten till höger”.
På Haverdal och Holm uppenbarar han/hon sig redan på tvåan: ”Slå nu varken till höger eller vänster, för då går bollen i vattnet”.
Erik Blomqvist är väl medveten om problematiken, men hävdar att man skall lära sig leva med dessa demoner, för man kan ändå inte helt förtränga dem. Och byter man till en gammal boll när man kommer till det där vattenhålet är man helt rökt, så funkar psyket.

Det handlar om att i alla lägen lita till sin intränade sving, låta den göra jobbet. Vi har
inte riktigt samma uppfattning här, men Erik hävdar att man egentligen inte behöver ett uns av vad man brukar kalla bollkänsla för att spela bra golf, utan att svingen bara är en kroppsrörelse som det gäller att kunna upprepa gång efter annan. ”Bollen ligger ju dessutom stilla, till skillnad från en del andra bollsporter”.
I balanssvingen skall man rotera runt kroppens balanspunkt och det är – som alla förstått vid det här laget – ganska svårt i början för en som länge spelat golf på annat sätt.
Men träning ger uppenbarligen viss färdighet och Bloggen var lika förvånad som nöjd när han fick till ett så kallat rövarborst exakt mitt i fairway på det där nämnda tredje hålet under senaste rundan och kunde räcka lång näsa åt demonerna. ”Där fick ni” typ.
Över huvud taget började spelet lossna med ett antal slag som till och med den krävande tränaren nog skulle uppskattat.
Nu gäller det att bygga vidare på detta, göra läxan, och – som i Bloggens fall – bli betydligt bättre på att hålla distansen mellan balanspunkt och boll konstant.
I annat fall får nog hela Ringenäs utrymmas när det under sista passet skall slås bollar och blunda…
Vi hörs om en vecka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *