Resan mot en bättre sving, del 6

Det närmar sig slutet av kursen och nu börjar faktiskt pusselbitarna falla på plats, en efter en.
Bloggen klagade i förra inlägget efter en bedrövlig rond, där kraftlösa slag gick i alla väderstreck, men fyra dagar senare kapades 18 (ja, aderton) slag på måndagsscoren och livet lekte igen (medge att man blir på bättre humör när man spelar bra golf).
Plötsligt satt rörelsen, den man tragglat framför spegeln, där något så när och allt kändes rätt. Sedan hänger det ju som vanligt på hur man lyckas med tvåmetersputtarna om det skall bli en bra score eller inte.

Dagens träning blev en vóila-upplevelse när tränare Blomqvist plötsligt beordrade mig att ställa mig någon decimeter närmare bollen i uppställningen. I min tidigare sving – ja, en av dem – skulle man stå väldigt långt ifrån bollen, så förändringen var onekligen radikal. Jag kände mig som en annan Jim Furyk – utan jämförelser i övrigt – där jag stod, men faktum var att jag fick ett helt annat tryck i slagen utan att göra några andra förändringar.

Dagens aha-upplevelser var inte slut med det. Vi fick nämligen oss till livs en bonuslektion hur man ställer upp sig med drivern också (som för att komplicera det inte är likt järnen), och efter den insåg jag att jag utan att fuska omöjligt kan träffa bollen på uppväg som man skall för att få lite längd på bollarna. vilket förklarar en del trötta drivar på sistone. Mycket intressant och man skulle ju velat kasta sig ut på banan på studs och testa, men det får anstå.
I vilket fall som helst har jag efter sex lektioner äntligen lärt mig ”hemligheten” bakom hur proffsen kan slå bollen så långt som de gör. I teorin alltså.
Ja, undantaget är Bubba Watson. Honom begriper jag mig inte på. Hur han med den fladdriga, hemgjorda, svingen kan skicka iväg bollen sådana hiskeliga distanser är och förblir en gåta. Med slice!!! Hade jag inte sett det med egna ögon (på Bro Hof) hade jag inte trott det var sant. Men det var det sålunda.
Synd han inte kommer till Bara om drygt två veckor. Men Stenson går ju inte av för hackor han heller.

Efter slagträningen gick vi som vanligt in i gymmet för nio nya övningar för att stärka rätt muskler. Det är ju inte direkt något Bloggen trängtat efter hela veckan när träningsvärken efter förra veckans pass precis lagt sig, men visst gör det nytta – om man sedan fortsätter träna på egen hand. Dock går de återkommande balansövningarna faktiskt bättre för varje gång. Det är väl tandborstningen som ger effekt antar jag.
Nu är det bara avslutningen kvar på måndag. Det är då vi skall kunna slå bollar och blunda, invånarna i Ringenäs är härmed varnade.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *