Resan mot en bättre sving, del 7

Så är den slut, kursen som förhoppningsvis skulle fräscha upp en gammal trött 60-talssving till en mer modern variant, och som vid alla examensdagar kändes visst vemod under avslutningen.
Hur gick det då? Gick det att lära en gammal hund att sitta, som frågeställningen var inför första duvningen?
Svaret är – tro det eller ej – ja. Det är möjligt att Bloggens ordinarie spelkompisar inte upptäcker någon dramatisk skillnad, men studerar man lärare Erik Blomqvists filmsekvenser före och efter måste man – något motvilligt – erkänna att svingen är något mer kompakt och kraftfull – även om det fortfarande finns massor att utveckla och det är ju det som är så roligt!

Som ni som hängt med här på bloggen från starten minns fick vi sätta upp individuella mål med kursdeltagandet. Bloggens var att slå längre, vilket kan förefalla en smula naivt för en som snart petar i 64 ljus i födelsedagstårtan, men för att åtminstone då och då vara i närheten av en hcp runt 6 räcker det inte att peta ut bollen 180 meter på banor som mäter uppemot 6000 meter. Eller så krävs det ett närspel i Mickelson-klass och något sånt finns inte i Bloggens bag. Punkt.
När det nu var examen fick vi slå tio bollar med samma järnfemma som för sju veckor sedan, och datorn registrerade träffarna och spridningen, nu som då. När krutröken lagt sig över Blomqvists studio på golfarenen blev facit att längden ökat med cirka sju–åtta meter carry och träffbilden var dessutom betydligt bättre (åtta av tio hade nog till och med rammat green).
Så man kan väl lugnt påstå att operationen lyckats, och detsamma gällde Bloggens tre kurskamrater. För nybörjaren i gänget var skillnaden minst sagt dramatisk och Blomqvist blev nästan tårögd när han visade upp svingen före och efter.

Men, som alla ni vet som läser det här, är det en viss skillnad på att stå i lugn och ro på en mjuk matta och mata iväg boll efter boll jämfört med när läget är skarpt, man står lite taskigt och en iskall vind drar in över axeln från vänster… Det gäller med andra ord att nu omsätta färdigheterna till banan och där är Bloggen inte ända framme.
De bästa slagen är visserligen bättre än tidigare, drivarna också längre, men de sämsta slagen är än så länge sämre, ja, rent av katastrofala. Om man nu skall använda detta starka ord i en lek med boll på motionsnivå.
Men nu vet Bloggen i alla fall vad det beror på – avståndet från kroppens balanspunkt till bollen är inte konstant, själva grundbulten i balanssvingen.
För att klara detta – har man insett – fordras fysisk träning i gymmet och det har vi också ”påtvingats” under sex av veckorna. Gymmet är ju inte Bloggens direkta smultronställe här på jorden, men de (alltför?) många övningarna har varit nyttiga, och om inte annat påmint om muskler man inte ens trodde existerade. Tränare Blomqvist har lovat att de kommer som en app så att man kan göra någorlunda rätt när det är dags att ta itu med saken när höstmörkret lägger sig.

Bloggen gick in i kursen med en baktanke att kunna plocka lite korn här och där för att inplantera i den befintliga svingen, men det gjorde Blomqvist omgående klart att det inte skulle funka. Allt eller inget liksom, och jag vet golfare som blivit en aning skrämda av detta och hoppat av.
För att uppnå målen fordras också ganska betydande träningsinsatser, vilket man måste ha klart för sig. Men för Bloggen har Erik Blomqvists balanssving blivit ett uppvaknande och – inte minst – en inspirationskälla. Efter nästan ett halvt sekels hackande på 333 olika banor vet jag nu äntligen var kraften kommer ifrån, och känslan när allt hamnar på plats några enstaka gånger per rond är magisk. Bättre ord finns inte.
Det gäller förstås alla svingvarianter, men en hel del tyder på att just denna kommer att fira triumfer framöver. Och kan man på köpet spara kroppen är det ju inte fel. Vi vill ju alla spela så länge det är möjligt. Och så bra som möjligt.

Kommentarer om “Resan mot en bättre sving, del 7

  1. Tack för ett bra visat engagemang! Kul att du tog din golfutveckling på allvar! 95 personer har numera gått kursen och alla 95 hittills har nått sina uppsatta mål… ”ta i trä”… men samtidigt vore det väl konstigt att inte utvecklas efter 7 veckors medveten golfträning? ; )

    Ha en fin sommar! Hoppas att få höra din ”golfstories” på Arenan =)

    /Erik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *