Klubbhuset bättre än banan

Själva banan är en golfklubbs viktigaste tillgång. Eller borde vara.

Motsatsen fick Bloggen uppleva under ännu en Skåne-turné nyligen.

Denna inleddes på Vasatorp Tournament Course, där damernas Europatour gästade för ett par veckor sedan och som Bloggen spelat ett par gånger tidigare. Omdömet från dessa visiter står kvar: TC är en av de bästa nya, svenska banorna, kanske rentav den allra bästa.

Många av hålen är briljanta, inte nödvändigtvis långa, men byggda med både fantasi och finess. Och med benägen hjälp av en rejäl plånbok.

Man fattar knappt att Lydinge, bara någon mil från Vasatorp, är byggd på samma typ av mark – alltså en helt platt åker, men där plånboken inte varit av samma kaliber.

Kan nästan slå vad om att du som läser detta aldrig hört talas om Lydinge. Få har gjort det nämligen, men klubben i Hyllinge, granne med ett köpcentra, jobbar hårt på att profilera sig som en resort av hög klass och i ett avseende lyckas man.

Klubbhuset är definitivt värt ett besök, ett av landets bästa och snyggaste med en utmärkt restaurang och fina inkvarteringsmöjligheter. Men där tar det tyvärr stopp.

Banan med drygt tio år på nacken var från början en pay-and-play-bana som byggts till och om, piffats till en aning, men fortfarande finns för många vad Bloggen brukar kalla ”ängahål”. D v s helt platta hål utan referenspunkter och där man knappt fattar vilket håll man skall slå åt. Hål 14, 16 och 17, t ex, är nästan kopior av varandra och totalt ointressanta. För att inte tala om hål 7 och 8…

Det man minns bäst från banan är allt vatten – och att den spelas längre än måtten antyder. På hål 12 kryssar man mellan fem (!) vattenhinder. Originellt är också färgerna på tee-markeringarna, svart, silver, blå, guld. Den idén trodde Bloggen var begravd för gott.

Nä, Lydinge platsar inte bland de 200 bästa banorna Bloggen hackat runt på, men skall man ändå hitta något positivt är det konditionen på spelytorna. Greenerna var alldeles utmärkta, nästan i Vasatorp-klass.

* * *

Slutligen uttrycker Bloggen sin stora beundran för två av helgens segrare, Jordan Spieth och Thangchao Jaidee. Vilka fantastiska tävlingsmänniskor!

Det är en gåva att kunna sänka puttar när det behövs som bäst – och få förunnat. Väldigt få.

Henrik Stenson verkar tyvärr inte besitta den gåvan och då hjälper det inte att slå aldrig så bra järnslag.

* * *

Nästa vecka bär det av till Irland. Se fram emot en rapport vad det lider!

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *