Svåraste banan i Sverige?

Vilken som är den bästa golfbanan i landet har vi sett många omröstningar om genom årens lopp, och de senaste åren har Bro Hof oftast vunnit.

Men vilken bana är svårast?

Tja, precis som när det gäller att utse bästa banan beror det på vem man frågar, hur skicklig denne person är, från vilken tee han/hon spelar och hur snabba greenerna är.

En professionell spelare som regelbundet skickar iväg driven 260 meter kan ju bevisligen bemästra svart tee på monster som Bro Hof och Hills, medan en medelhandicappare förmodligen skulle ha att göra en hel dag med samma förutsättningar. Svårt är då bara förnamnet.

IMG_1370

Inspelet till 16:e green på Mölndals GK är inte så långt men vaktas av en berghäll som får för korta slag att studsa åt fanders. Lägg märke till plastvippan till avståndsmarkering.

 

Men om vi begränsar oss till normala banor av normallängd vill Bloggen dra en lans för Mölndals GK. Han har förvisso inte spelat alla i landet (bara 147), men det är faktiskt svårt att ens i fantasin föreställa sig en mer krävande bana än denna.

Utnämningen här och nu är egentligen ingen skräll eftersom banan i det närmaste betraktades som ospelbar när den stod färdig. Sedan dess har den byggts om och justerats hela tiden, men vissa saker går inte att ändra på med mindre än att man kör in ett gäng bulldozers och börjar om från scratch.

Bloggen har spelat Mölndal vid tre tillfällen de senaste åren och börjar faktiskt älska utmaningen. För en utmaning av sällsynt slag är onekligen en rond här.

Mölndals GK ligger dock inte i Mölndal som man kan förledas att tro utan i Lindome söder därom. Om man kommer på motorvägen söderifrån kör man förbi Kungsbacka och tar av avfarten mot Lindome. Efter att ha passerat sex (eller om det var sju, Bloggen blev alldeles snurrig till slut) rondeller är man framme vid monstret. Det börjar med en förhållandevis lätt backe upp till klubbhuset men därefter väntar en första ”knäckarbacke” upp till första utslaget.

Med maxpuls skall man försöka hitta en smal, halvblind fairway och sedan pricka en platågreen, typ svår. Och det är bara början på en hiskelig vandring i en terräng som definitivt inte är avsedd för golfbanor utan känns mer som en hemvist för björnar och älgar.

När man hämtat sig efter en stabil treputt väntar en mördarbacke som förmodligen saknar motstycke i detta rike. För säkerhets skull är tvåan ett av de svåraste par 5-hål Bloggen kämpat sig runt på. Halvblint utslag uppför till en mycket trång fairway, dito andraslag nerför med vattenhinder i spelriktningen, och en hiskeligt ondulerad green på det. Och utanför fairway är terrängen helt ogenomtränglig med berghällar som en extra krydda. Puh…

Bloggen skall inte trötta ut läsarna med att rabbla upp varje hål utan konstaterar bara att det är väldigt många blinda slag, att massor av raviner och vattenhinder skall passeras, att helt plana lägen inte existerar och att promenaderna mellan hålen är ibland så långa att man tror man hamnat på en svampexkursion.

Sedan det tidigare helt omöjliga nian kortats ner med sisådär 100 meter är det inte banans längd som är svårigheten utan allt det andra. 5552 respektive 4681 meter skrämmer ju ingen.

När du slagit inspelet till 18:e hålet – givetvis blint – och puttat ett antal gånger på en platågreen vänd åt fel håll känner du dig förmodligen helt vimmelkantig.

Antingen älskar du utmaningen och vill testa igen eller vrålar ”aldrig mer”. På Mölndal är det svart eller vitt som gäller, men bilda dig gärna en egen uppfattning. Men lämna Pro V-1:orna hemma, de kan gå åt som smör i stekande sol…

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *