En blixt från klar himmel

Först och främst all respekt till Julia Engström, som far kors och tvärs över jordklotet och ändå presterar hela tiden.

Att gå en rond på par i US Open och sedan göra om bedriften i British Open är fenomenalt. Major-banor är definitivt inte uppsatta som hemma i Ringenäs, men inget tycks bekomma denna extrema 15-åring.

Som Halmstadgolfare är man stolt!

***

I veckan slog blixten ner från klar himmel. Ja, bildligen alltså.

Bloggen skulle spela en fadderrond på Halmstad Golfarena och slog ut på första hålet med en 52-graders wedge. Träffen var inte hundraprocentig, men hygglig. Bollen försvann bakom sanddynen – precis som dagen innan när bollen återfanns 20 cm till höger om hålet. När den nu inte syntes kunde man misstänka att den faktiskt gått i – och minsann, i hålet låg min Titleist 3:a!

IMG_1610

Kul förstås eftersom det bara hänt två gånger under exakt ett halvt sekels golfande.

En och annan invänder förstås att golfarenan inte är en ”riktig” golfbana, men den är ju numera just det, slopevärderad och allt, så jag skäms inte ett dugg.

Och det var nära ytterligare en HIO. På sista hålet strök bollen flaggan och la sig någon meter bakom hålet. Det blev birdie.

De sju mellanliggande hålen slutade alla med par och bara en av parputtarna var mer än 20 cm lång. Dessa avstånd klarar t o m en solid ”yipsare” (se tidigare blogginlägg) och tre under par på den småknixiga arenabanan innebar personbästa med råge.

IMG_1618

Golf är onekligen ett märkligt spel.

Efter en spelmässigt – eller i alla fall resultatmässigt – bedrövlig sommar slog formligen blixten ner från klar himmel och nu kan Bloggen knappt vänta på nästa speltillfälle.

Tänk vad ett lyckoslag kan göra för självförtroendet!

IMG_1616

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *