115 000 steg på Cornwalls links

Bloggen har varit ute och rest igen. På riktigt alltså.

Resan den här gången gick till – kan ni tänka er – Storbritannien. I princip alla resor med golfklubbor i bagaget går dit. Golfmässigt är öriket överlägset med ett enormt utbud, och gillar man linksgolf finns inte så mycket annat att välja på även om Holland har några bra banor också.

På minussidan står vädret, britternas käraste samtalsämne – och inte utan orsak. Ett bra regn- och vindställ finner sin plats i bagaget innan tandborsten gör det.

Ni som läste blogginlägget i november vet att resan till Machrihanish då blev en halv flopp eftersom frosten ställde till det. Nu var det vinden och än en gång kan man konstatera att ingen, betonar ingen, meteorolog tydligen kan spå väder längre än ett par dagar.

Nu berättade långtidsprognosen på diverse sajter om 10-12 grader, svaga vindar, sol och inte en regndroppe. Perfekt för en veckas golf. Ja, ni kan ju gissa hur det blev. OK, temperaturen stämde, vinden understeg bara en dag 10 m/s och regnet drog in med jämna mellanrum…

Kosan den här gången styrdes till Bristol f v b till Cornwall, där basen var en slags stuga på Perranporth GC långt söderut.

Så här såg ”hemmabanan” ut från luften:

Flygbild

Inbjudande, eller hur? Men skenet bedrar lite. Perranporth är en berg-och-dalbana av sällan skådat slag. Antingen älskar man eller hatar den. Himmel eller helvete.

Efter första ronden lutade det åt det sistnämnda där två tredjedelar av hålen spelas i blindo och aldrig har väl så många siktpinnar synts på en golfbana. Lägg därtill en vind som gjorde även de kortaste par 4-hål onåbara. Det var en pärs som hette duga.

Men efter ytterligare fyra ronder hade omdömet svängt helt när man lärt sig dess egenheter. Perranporth är en underbar linksbana med de vackraste vyer man kan tänka sig och ett måste att spela om man är i krokarna.

IMG_2213

En av greenerna på Perranporth avdaggas i arla morgonstund.

IMG_2239

Fjärde hålet på Perranporth.

IMG_2259

…och så här ser banan ut från andra sidan bukten. Hur kunde man ens komma på tanken att bygga en golfbana på den kullen?

Vi hann med ytterligare tre banor på turnén, bland dem den äldsta banan i Cornwall, West Cornwall, som ligger utanför den pittoreska byn St Ives.

Att det är en gammal bana förstod man av att hålen gick lite kors och tvärs, och när vi var där – en lördag – var det en smula rörigt med folk överallt och något säkerhetstänk existerade knappast. Men banan var bra, den också, med en del synnerligen märkliga hål och stora nivåskillnader. Man kunde inte ens hyra vanliga vagnar, bara elvagnar och det tog inte lång tid förrän vi förstod varför.

IMG_2236

Vackra vyer även på West Cornwall.

Den omskrivna Trevose var nästa anhalt, alltid med på 100-bästa-listan, men Bloggen lutar åt att det det uppenbarligen går att köpa sig in på den listan..?

Signaturhålet är det fjärde, det enda man sett på bild för övrigt, men det var stängt för ombyggnad och ytterligare en green var provisorisk. Sånt kan väl hända, men nog skall man ha reducerad greenfee då..? Nu pröjsade vi lika mycket för en runda på Trevose som för fyra på Perranporth!

Men bortsett från det var banan enformig och trist med breda spelytor och ganska långa hål. En klassisk resortbana. Bloggen minns knappt ett enda hål och det är ett dåligt omen. Rekommenderas inte även om klubbhuset var tjusigt.

IMG_2244

Trevose plats på 100-bästa-listan måste ifrågasättas. Trist bana.

Sista banan vi hann med var – som väntat – den bästa, St Enodoc, som alltid är med bland de allra bästa banorna i hela Storbritannien. Par 69-skapelsen är oerhört krävande, i alla fall i vind, och den som går på sin handicap här är bra.

Finishen var perfekt och greenerna blixtsnabba, för att inte säga hala (i mars!). En ynnest för en linksentusiast att ha spelat där och vintergreenfeen (fram till sista mars) är ett rån – 45 pund!

IMG_2262

Bunkern i fonden på sjätte hålet på St Enodoc är den klassiska banans kännetecken, men som väl är är det svårt att nå dit för oss vanliga spelare.

IMG_2265

Kyrkan som gett banan dess namn, The Church.

Summan av kardemumman var att det blev en tuff genomkörare med åtta ronder på sex dagar, 115.000 steg, sex mil, 484 våningar (ja, det var verkligen kuperat!), men antalet slag – ja, det håller vi inom bollen…

Men kul var det och då skrapade vi bara lite på ytan vad Cornwall har att erbjuda i golfväg.

Bloggen längtar redan tillbaka!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *