Ammotrack och Bengtzing väljer rätt introlåtar

Nu har det släppts vilka låtar som den här veckans artister ska tåga in till.

Värt att notera från förra veckan var att inte Shirley Clamp använde The Fox. Bra. Vet inte om det berodde på att Pink Pistols hade använt samma låt veckan innan, ifall Shirley själv kom på att det var ett dåligt val eller varför. I vilket fall som helst så valde hon den härliga låten ”Happy” med Pharell Williams. Men inte gick det bättre för det.

Nåväl, här är musiken som lördagens artister vill skapa stämning av:

Alcazar:
”In The Stone” – Earth Wind & Fire
Introt är rätt mäktigt, men låten i sig är lite mjäkig. Det en typisk funklåt från discoeran, men känns mycket tamare än den typ av musik som Alcazar brukar bjuda på. Förhoppningsvis vill de bara sätta oss i 70-talsstämning för att sedan brassa på med sin egen låt. Får man hoppas.

I.D.A:
”That’s Not My Name” (refrängen) – The Ting Tings
Rätt roligt att I.D.A vandrar in till den här låten när sångarens namn faktiskt är – Ida. Detta är brittisk tuggummiversion av flera genrer. Indiepop light. Tanken är väl att I.D.A:s låt ska vara lite tyngre och hårdare än detta, så de kanske vill förvilla lite. Men att ha en skön låt är alltid bra för att sätta publiken i en positiv känsla, så detta kan vara helt rätt.

Josef Johansson:
”Jungle Drum” (refrängen) – Emiliana Torrini
Lite isländsk indiepop bjuder Josef på. Han har själv sagt att han gillade att trumma på allting när han var liten, och då passar denna låten väldigt bra. Ljudeffekter om hur en trumma låter, som drar igång flåset. Men, skulle inte Josef ha en lugnare låt? Hm. Han kanske vill få oss att var apå tårna så att vi verkligen tar in hans egen låt.

Linda Bengtzing:
”Natteravn” (från ca 1:12 in i låten) – Rasmus Seebach
Linda Bengtzing vill till Köpenhamn så mycket att hon har valt en dansk låt om deras huvudstad. Denna låt blev en större hit i Sverige än i Danmark (fyra på Sverigetopplistan, men bara 14 i Danmark) och många känner mer igen refrängen ”Jeg kalder på dig” än låtens faktiska titel. Det känns som att denna låt nog har samma tempo som Lindas låt, och eftersom det är en låt många känner igen så kommer hon ha med sig en positiv känsla från publiken när hon väl står på scen. Det kommer hon nog att behöva.

Ammotrack:
”Dude Looks Like A Lady” – Aerosmith
Självdistans är alltid kul, och när långhåriga manliga rockare sjunger ”Dude looks like a lady” så blir det roligt. Även om det finns flera förklaringar till låtens titel så är den passade för genren, och det är för övrigt en skön låt att lyssna på, och då nog även att se dem vandra in till. Känns som ett bra val av Ammotrack. Och det är för övrigt alltid ett bra tillfälle att lyssna på Aerosmith-musik.

Janet Leon:
”With Every Heartbeat” – Kleerup feat. Robyn
Den här blev listetta i Storbritannien och är en väldigt typisk Robin-låt. Och visst kan Janet Leon låta som henne i vissa sammanhang, men det kan vara farligt att jämföras med en av Sveriges mest lyckade musikexporter på senare år. Den här låten är lite mystisk på något sätt, och det är kanske så som Janet vill verka. Det här blir spännande – vilket Janet nog gillar.

Ellinore Holmer:
”All About Us” – He Is We och Aaron Gillespie
Den här sätter precis rätt ton för vilken typ av musik Ellinore gör – och vilket typ av låt vi strax kommer att få höra. Bra takt att gå in till också. Även Ellinore gör ett bra val av introlåt.

Anton Ewald:
”TNT” – AC/DC
Jag gillar kvällens blandning av mindre kända artister och stora arenarockband. AC/DC får avsluta kvällen med sin kraftfulla ”TNT”. Är Anton lika tuff som de här australiensarna? Han vill nog vara det, och om han kan ta med sig den känslan upp på scen – och få publiken att känna samma sak – så kan han nog lyckas. Med denna låt skapar han dock förväntningar på att ”nu kommer något pampigt”. Kan du leverera det, Anton?

 

Sammanfattning
Jag tycker att Ammotrack har valt helt rätt låt som både skapar en bra stämning, berättar något om dem själva samt om sin musik. Även Ellinore har lyckats med detta, och jag får nog säga att även Linda Bengtzing har gjort så.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *