Mellon var helt oviss – som det ska vara

Jag hade sagt på förhand att detta skulle bli den mest svårtippade deltävlingarna – och visst blev det så. Och det är det som är så härligt med den här tävlingen.

Efter att förra veckan bara ha hört en minut av Alcazars låt var jag lite skeptisk. Visst, det var fart och fläkt, men är detta tillräckligt bra?
Svaret i lördags blev en rungande JA! De satte standarden direkt i programmet med sin proffsiga scenshow, fenomenala närvaro och glädje – samt en grym låt. Vi har inte fått några storslagna shower i årets mello, så detta var välbehövligt i elfte timmen.
Det kommer att bli hård kamp mot Sanna i finalen. Och flera andra kommer också ha att göra med toppstriden på Friends.
Men kommer Anton att ha det? Hm, jag är inte helt övertygad. Den växte för varje gång man hörde den, och jag tror därför att den hade mått bra av att få gå genom andra chansen. Refrängen är inte tillräckligt stark, och låten svajar för mycket mellan sina toppar och bottnar.

Den som jag hellre hade sett i final var Lina Bengtzing. Åh, vad jag tycker synd om henne. Hon hade gjort allting rätt. Utvecklat sin musik och gjort den modern, men ändå behållit det som är typiskt för henne. Det var en bra och fartfylld låt. Man kan jämföra med Shirley Clamp. Hon gjorde exakt samma sak som hon alltid har gjort, och det tröttnade folk på. Så jag glad när Linda gick vidare till topp fem, men besviken när hon åkte ut (vilket man visste att hon skulle göra när hon ställdes mot Alcazar).
Jag blev också besviken eftersom låten som snodde hennes plats i andra chansen var Ellinore Holmer. Låten är inte bra! ”Men den är ju fin…” Nej. Den är inte bra. Håller inte. Tyvärr.
Ammotrack får en välförtjänt ny chans. I övrigt var det väntat att I.D.A och Josef inte skulle ha nån chans, men att Janet Leon skulle sluta sist var otippat.

Okej, nu till segmentet där vi dissar föreställningen och programledarna. En positiv överraskning var melodi nummer 9, där Anders och Nour framträdde som bandet Vargmust, i en parodi på creddiga pretto-artister, främst Lars Winnerbäck. Jag gillade hela det numret.
Men resten… Inledningen, vad hände där? Var det en OS-invigning? Eftersom de är i… Ö-vik?
Och lyteskomiken. Det kan vara roligt om det görs snyggt. Men att skratta åt hur vissa teckenspråks-tecken ser ut är inte snyggt. ”Säg bajs på teckenspråk!” Va? Detta var mer som ett gäng fulla tonåringar på en förfest som har fått veta att en av gästerna kan teckenspråk och ber den säga roliga saker. Inte värdigt för Sveriges största tv-program.
Jag har tidigare inte kommenterat Clara Henry, webbprogramledare och nån slags side-kick, men det är dags nu. Hon är inte heller kul. Jag förstår intentionen, och sådan typ av crazy nonsenshumor kan vara riktigt bra, om det görs på rätt sätt. Men det gör inte Clara.
Men låtarna är det viktigaste. Nu har vi hört alla, och de är bra i år. Oavsett vilka som går vidare från andra chansen så blir det en grym final.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *