Helt ointressat från United Klysch-dom

Hej! Hoppas att påskhelgen har varit bra för alla. Vi kickar här i gång med den sista låten i årets tävling, för att senare i veckan börja diskutera andra aspekter av årets Euroivsion Song Contest.

Molly – ”Children of the Universe” (Storbritannien)

Har inget startnummer i finalen ännu.

 

 

Det finns två sätt att sjunga klyschiga låtar på. Antingen så gör man en grej av det, som i Danmarks bidrag, och gör det lite självironiskt. Eller så använder man riktigt slitna fraser som har tappat all mening för att det har upprepats så mycket. Och här hittar vi årets låt från Storbirtannien.

Redan vid låttiteln så kan man ana att här blir det nåt högtravande om att alla är lika mycket och att den lilla människans röst ska höras gör man ett stort nummer av med att genom hela låten sjunga ”power to the people”. Återigen, det är inte budskapet det är fel på. Det är formuleringarna.

Och så känns hela låten. Det är ingenting speciellt med den här whatsoever. Man har hört det här förut. Den känns fullständigt intetsägande, trots alla budskap den har.

Låten är dels skriven av sångaren själv, men även av en svensk, Anders Hansson. Att han har producerat svenska mello-klassiker som ”Dansa i neon”, ”Not a sinner, nor a saint”, ”Det gör ont” och ”Love love love” med Agnes är en stor gåta. Kanske gjorde han då slut på all kreativitet. för någon sådan märks inte i denna låt.

Storbritannien är också ett sådant land som storsatsade på tävlingen under de första årtiondena, men sedan har fallerat totalt. Sedan 2003 har man tre sistaplatser, och man i de flesta tävlingar slutat runt plats 20 i resultatlistan.

I år lär det inte bli bättre. Eller jo, sist kommer de nog inte, men någon vinst, det kan de glömma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *