Jag nynnar på fel låtar

Att ha en låt fast i huvudet kan vara både gött och sjukt jobbigt. Allra jobbigast är det när det är en dålig sång som ligger och maler och maler i huvudet, en låt som man vill ska försvinna.

Den här veckan har mitt huvud varit fullt av Eurovision-låtar, vilket kanske inte är så överraskande. Det som däremot ÄR underligt är att det inte alls är de låtar jag hade förväntat mig.

Det har varit olika låtar varje dag, och det har sett ut ungefär så här:

Måndag: Slovenien (Round and round again we… round and round again we… I’m-gonna-show-you how-to-breath… you don’t know...)
Tisdag: Tyskland (Is it riii-iiii–iiight?, Is it riii-iiii–iiight?,)
Onsdag: San Marino (And maaaaybe nanannnanana)
Torsdag: Ryssland (Sending out a message out above! …. You’re my rising suuuuuun!)

 

Usch. Jag var tvungen att lyssna igenom alla låtarna på Spotify bara för att. Och det slog mig att det mesta lät bra, i flera fall mycket bättre än på scen. Och då var det ändå ett bra år. Åh, the magic of autotune…

Detta visar på att även om en låt inte är bra, så kanske den har något som gör att den sätter sig fast i hjärnan. Och det i sig gör ju att låten har lyckats, oavsett vad man tycker om den. Det är på detta sätt de kända låtskrivarna jobbar.

För jag tror nog att, oavsett hur grym Österrikes låt är (den är inte bara bra på scen, utan även i den studioinspelade versionen) så är det nog Greklands, Frankrikes, Danmarks och Ukrainas låtar som kommer spelas mer på dansgolven i sommar där glada, smått berusade människor kan skråla eller nynna med och dansa loss med fuldans och glädje. See you there!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *