Detta är jag, 2015

Jag gillar inte att återanvända gamla texter, men i dag gör jag ett undantag. För er som undrar vem den här bloggaren är och varför jag gillar Melodifestivalen så kommer här en repris av förra årets inlägg om detta. Tänkte att jag lika gärna kunde använda det, så ni vet vem som skriver allt här på bloggen.

Men därefter lovar jag att vara nytänkande och unik. Och inte lika självcentrerad 😉

 

 

Jag heter Johan Hammerby, och till vardags är jag insändarredaktör här på Hallandsposten. Jag är 29 år, snart 30 (gäller för 2015). Jag älskar hockeylaget New York Rangers, och tv-serien The Walking Dead. Kalifornien, och framför allt Santa Barbara, är en plats som ligger mig varmt om hjärtat.

Men jag har även en annan stor fascination. Ända sedan jag var liten har jag haft ett rejält intresse för Melodifestivalen, så det ska bli roligt att blogga om det.

Jag har svaga minnen av Carolas ”Fångad av en stormvind”, och Christer Björkmans ”Imorgon är en annan dag”. Men första gången som jag verkligen kommer ihåg att jag tittade, och som på riktigt fångade mitt intresse, var 1993, när Arvingarna vann med Eloise. Efter det var jag fast.

Sedan dess har det rullat på. Enda gångerna jag har missat finaler var under slutövningen i lumpen (2005 när Martin Stenmarck besegrade Nanne, som borde ha vunnit) samt två år när jag bodde i USA, och SVT Play inte vill funka som det skulle (2010 och -11). Det var jobbigt.

Jag tillhör dem som tycker att tävlingen har blivit mycket bättre sedan deltävlingarna infördes. En större blandning av låtar och artister är positivt. Det är bra att tävlingen har kommit bort från det här med ”schlager”, även om det kan vara bra ibland. Men det är en för smal musikgenre för att definiera den här tävlingen, och det var lite därför som jag inte ville ha det i namnet på den här bloggen.

Slutligen i det här inlägget vill jag bara ge prov på några av mina favoriter från Melodifestivalen (jag återkommer till ESC längre fram i vår), så hörs vi vidare i veckan.

Bästa låt: Not a sinner, nor a saint. Alcazar borde ha vunnit 2003 i stället för Fame.

Alcazar 2003
Alcazar 2003

Bästa vinnarlåt: Stad i ljus, 1988, och När vindarna viskar mitt namn, 2000. Tommy Körberg använder sin mäktiga röst på bästa sätt i den första låten, och i den andra symboliserar Roger Pontare allt som är roligt med Melodifesitvalen. Galet uppträdande, roliga/coola dräkter, och en catchy sång som sätter sig direkt.

Jag återkommer flera gånger den kommande vecka, då med lite mer om den första deltävlingen i Göteborg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *