Hungriga nykomlingar var bäst när det gällde

Det var upplagt för att vem som helst skulle kunna gå vidare eller åka ut. Och veteranerna fick se sig omsprungna av hungriga nykomlingarna.

 

WEB_INRIKES

Bild: Jonas Ekströmer/TT

 

 

 

Jag hade varnat på förhand att detta kunde bli kvällen för stjärnfall, och så blev det. De enda två som hade deltagit i tävlingen förut blev utslagna, medan de som gick till final har en samlad karriär på cirka ett år totalt.

Roligt var också att det var tävlingens största motsatser som gick vidare. Den tystlåtne Jon Henrik Fjällgren och en sprudlande Isa full av energi och självsäkerhet var båda bäst när det gällde, och det såg publiken direkt. Att Andreas Johnson ställde upp med sin svagaste låt under sina sex melodifestivaler genomskådades också. De som ville mest fick också utdelning – underbart!

 

 

Mina tips inför deltävlingen slog delvis in. Men vissa underpresterade samtidigt som andra körde järnet, och då blir det så här.

 

Jon Henrik var egentligen den enda som från början kändes som att han skulle gå till final. Han ligger helt rätt, med ett uppträdande som var både snyggt, udda och exotiskt. Detta ihop med en låt som konstigt nog sätter sig i huvudet, samt hans tystlåtna norrländska charm, gjorde att många i Sverige smälte och röstade med hjärtat, oavsett om de använde appen eller inte.

 

Raka motsatsen till Jon Henrik kan man säga att Isa är. Sprudlande, energirik och med enorm självsäkerhet. Hennes nummer växte från en kopia av flera olika amerikanska popstjejer till en artist med framtiden för sig. Får hon ett par hits av Max Martin kommer hon om några år vara på samma nivå som Taylor, Britney, Ariana och Katy.

 

Kristin Amparo var lite av en besvikelse. Hon har en bra röst och en bra låt, men det grep inte tag i en under lördagskvällen. Det kändes nästan lite tråkigt. Jag hade högre förväntningar på henne, och hon måste stiga upp flera nivåer för att hon ska kunna ta sig vidare från Andra chansen.

 

Andreas Weise gav däremot järnet, och det betalade sig. På förhand kändes han rätt mycket som mellanmjölk, men väl på scen körde han på som en grande caramel latte med extra skum och grädde på toppen. Låten i sig var inte riktigt stark att klara sig till final direkt, men att den får en extra möjlighet att visas upp innan finalen tror jag att Andreas tjänar på. Med tanke på lördagens framträdande tror jag mer på Weise än Amparo.

 

Ellen var jag väldigt osäker på inför tävlingen. I mitt tips skrev jag att hon hade kunnat hamna på alla platser från final till att vara utslagen. Så var det verkligen. När det stod mellan henne fanns det inget som talade för någon av dem skulle åka ut eller gå vidare. ”Insomnia” har kritiserats mycket för att vara för lik ”Euphoria”, och visst det var den. Men med en sådan snygg show och bra framförande av Ellen tyckte jag att den kunde vara värd ett bättre öde. Om man bara räknar dagsform så anser jag att Ellen var bättre än Kristin.

 

Att Kalle Johansson skulle åka ut direkt var nog kvällens mest givna resultat. Det var snarare konstigt att han inte slutade allra sist, utan bara näst sist. Men låten är nu borta från tävlingen, precis som det ska vara.

 

Men Andreas Johnson. Vad hände där? Jag har skrivit tidigare i bloggen att Andreas medverkan i Melodifestivalen är en obesvarad kärlekshistoria, och lördagens resultat skrev många nya kapitel i den sagan. Allra sist!? Låten var inte bra, men så dålig var den inte. Men den gav ingenting och Andreas såg inte ut som en vinnare. Och under den här kvällen var det det viktigaste. Synd att Andreas hade missat det memot.

 

 

Programledarna gjorde en okej insats, men inte mer. Men de kan inte vara på topp jämt, som Filippa Bark är. Alltid lika bra.

 

Men mellanakten? Kalle Moraeus? Va? Varför? Han har ingenting med Jämtland att göra. Dalarna ligger inte i Norrland, vilket kanske någon på SVT hade fått för dig och därför bokat in detta. Nej, bättring till nästa vecka.

 

 

Och något annat som behöver bättring till nästa vecka är faktiskt låtarna. Hittils har vi hört tre fjärdedelar av årets låtar, och än så länge är det ingen som känns som en klockren vinnare. Inget där man tänker att ”Ooh, den här kommer att äga i Eurovision”.

Visst, det är sex andra akter med nästa lördag, men nu riktas faktiskt alla blickar på Måns Zelmerlöw. Aldrig har nog någon artist haft så mycket förväntning på sig i den här tävlingen. Så, nu är det dags att leverera.

 

 

Men tävlingsmässigt har årets mello varit en succé. Man vet inte hur det ska gå i nån deltävling, och det är fantastisk. Så har är hoppfull att även deltävling fyra kommer att bli något utöver det förväntade. Som det ska vara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *