Föräldrarnas skräck möter naken syntare

Snabbt, hur lät Kalle Johanssons låt i lördags?

Nej, jag trodde inte det. Men Andreas Johnsons då?

Nähä, inte det heller.

Lördagens medelmåttiga deltävling kan vi nu lägga till handlingarna, och blicka framåt. Nu är det dags, till helgen har vi hört alla årets låtar och vi ska börja bestämma oss för vem vi vill skicka till Eurovision i maj. Men först tänkte jag gå igenom denna veckas artister. Och det är inga större mello-veteraner som ställer upp. Men intressant kommer det att bli hur som helst.

 

WEB_INRIKES

1. Midnight Boy – ”Don’t Say No”

Två saker födda på 1980-talet: Johan Krafman (Midnight boys riktiganamn). Och hans musik.

Midnight boy gör 8-talsinspirerad musik. Poppigt med syntar och annat. Ett exempel är låten ”Roll with it”. Lite mer uppseendeväckande var videon till ”When your’re strange”, där han verkligen gjorde skäl för låttiteln. Han gick omkring i Stockholm och strippade, och således gick omkring helt utan kläder på Stureplan. I videon är skrevet blurrat, men det är inte folks reaktioner.

Så, jag gissar att vi kan vänta oss både det ena och det andra på lördag. En poppig dänga, med ett uppträdande som vi nog kommer att komma ihåg. För det krävs nog något extra av Midnight boy för att han ska bli ihågkommen. Med eller utan kläder.

 

WEB_INRIKES
2. Caroline Wennergren – ”Black Swan”

2002 slog Caroline Wennergren igenom i tv-programmet Sikta mot stjärnorna (kommer ni ihåg att det har varit populärt…?) som Ella Fitzgerald. Hon har varit med en gång tidigare i Melodifestivalen, med ”A different kind of love”. Det var tio år sedan. Sedan dess har det varit rätt tyst kring Caroline, förutom någon Diggilioo-turné och lite sånt.

Nu är hon alltså tillbaka. Hennes tidigare musikhar gått i jazzens tecken, men nu beskriver hon sin låt som lite mer soulig. Det blir intressant och behövligt med denna genre i tävlingen, men tycker folk om det? Tveksamt. Hur som helst så blir det förhoppningsvis ett avbrott i de många andra låtar som kan verka likadana.

 

WEB_INRIKES
3. JTR – ”Building It Up”

Detta är veckans internationellt sett största deltagare. Men i Sverige är de såpass okända att de inte ens har en Wikipedia-artikel (så mäter man relevans i dag…).

JTR står för John, Tom och Robin, och är en grupp på tre bröder som slog igenom i X-factor 2013. Inte i Sverige (där tack och lov tävlingen är nedlagd) utan i Australien av alla ställen. Det gick knackigt för dem vecka efter vecka, men lyckades på olika sätt hålla sig kvar i tävlingen. Till slut blev de sjua. De har sedan dess släppt en singel, ”Ride”.

Nu är det alltså dags för deras stora svenska genombrott. Det är planen i alla fall. De är ett modernt boyband i samma stil som One Direction eller 5 seconds of summer. Dit har de dock en lång bit. Och de är ju faktiskt över 20 år, vilket är gammalt inom den genren.

Sådana här grupper brukar få många unga tjejer att skrika sig hesa, och det är mycket möjligt att det kan bli så på lördag. Dock kommer nog de allra yngsta att hellre rösta på artist nummer sex, men JTR borde nog kunna ha en möjlighet att gå åtminstone till andra röstningsomgången.

 

WEB_INRIKES
4. Hasse Andersson – ”Guld och gröna skogar”

Om JTR kommer att locka de yngre kvinnorna att rösta så kommer kanske denna artist locka de äldre. Eller? Jag är oerhört förvånad att Hasse ”Kvinnaböske” Andersson är med här. Har han slut på pengar?

För er som inte vet vem han är så är han ett så kallat one-hit-wonder, skulle jag vilja säga. Eller, är det någon som på rak arm kan säga någon annan låt han har gjort utöver ”Änglahund” (”får man ta med sig hunden in i himmelen”)? Visst, han är en artist med en lång karriär, han har gjort många föreställningar och shower i Hasses lada. Han ahde ett eget tv-program på 80-talet. Han är ett namn inom den svenska countryn. Han är en go person med skön karaktär. Men hits som lever kvar? Där har han bara en. Lawyered!

Den här typen av artister lyckas aldrig i Melodifestivalen. Marie Bergman och Sanne Salomonsen är två färska exempel, men från de senaste fem åren kan man även nämna Py Bäckman, Anders Ekborg och Sylvia Vrethammar. De är i samma läge. Hade noll att hämta i tävlingen redan på förhand. För det spelar ingen roll hur bra låten är (ofta i de här fallen är inte ens låten särskilt bra). För folk kommer inte att rösta på detta, åtminstone inte i tillräcklig utsträckning.

Jag hade tyckt det vore kul om Hasse kunde ändra på detta, men det kommer inte att ske. Fast om han gör något riktigt speciellt, lite irländsk folkmusik, som han har förvarnat om, så kan det nog finnas en del som röstar på honom. Får hoppas det.

Men hur som helst kommer han säkert kunna sätta upp ett par extra föreställningar i sommar-Sverige. För det är där vi kommer att se honom, inte i Österrike.

 

WEB_INRIKES
5. Dinah Nah – ”Make Me (La La La)”

På 90- och 00-talet var hon med i gruppen Caramell. De hade en egen hit med ”Om du var min” och gjorde även covers, bland annat ”Efter plugget”. Dock är det för remixen av en annan låt som gjorde dem väldigt stora på internet och blev ett fenomen, med Caramelldansen. Den blev ett meme innan det uttrycket fanns. Gruppens version speedades upp och ackompanjerades av en video med japanska anime-dansare. Så skapades en viral hit som för all framtid har en plats i internethistoriens stora årtionde.

Nu ska dock en av gruppens medlemmar, Dinah Nah (egentligen Malin Sundström), försöka skapa sitt eget kändisskap. Hon ställer upp med en låt som är skriven av bland andra Dr Alban. Vad det säger om kvalitén på låten får ni bedöma själva… Hon beskriver den som en upptempolåt med lite houseinfluenser. Hm, det känns som att vi har hört det tidigare i år.

Risken är att detta kan bli ett för anonymt bidrag. Men det finns också en möjlighet att hon gör en Isa och levererar ett hejdundrande nummer på lördag som bara knockar ut allt motstånd. Det ska bli intressant att göra vad hon har att bjuda på, men det krävs nog något extra för att miljontals japaner ska vilja se även detta på YouTube.

 

WEB_INRIKES
6. Annika Herlitz – ”Ett andetag”

Nu kommer alla barnföräldrars fasa. Den som har plågat deras tv-rum i över ett år. Det är nämligen Annika Herlitz som spelar Elsa i Disney-filmen ”Frost”, och alltså sjunger ”Slå dig fri”, som på engelska heter ”Let it go”.

Jag har bara sett den engelska versionen, och har bara tittat på den på eget initiativ, och tycker att den är bra. Men jag har förstått att för dem som har unga barn har denna film nästan varit nästintill tortyr när ungarna vill titta på den igen och igen och igen, och sedan lyssna på soundtracket igen, igen och igen.

Tidigare har Annika mest gjort grejer på scen, och eftersom Frost blev hennes stora genombrott (och då snackar vi verkligen stort) så finns risken att hon kommer att för alltid bli ihågkommen för den rollen. Det vill hon nog inte, så nu är hon med i mellon och ska skapa sig ett annat namn än ”snödrottningen”. Det är klokt. Eftersom hon är så tidigt i karriären så finns det all möjlighet att göra något annat. Bara så länge låten inte är för Disney-aktig. Hon beskriver den som en powerballad. Det har vi också sett en del i år. Men den är på svenska, så det kommer att stå ut lite.

Hur låten blir kan vara lite strunt samma, för bara föräldrarna säger att det är Elsa som sjunger så kommer barnen direkt vilja rösta på henne. Avancemang, check!

 

 

WEB_INRIKES
7. Måns Zelmerlöw – ”Heroes”

Under åren har jag och mina kompisar diskuterat vem vi skulle vilja se i Melodifestivalen. De senaste fem åren har jag haft två namn. Helena Paparizou och Måns Zelmerlöw. Förra året var Helena med, och nu är det dags för Måns.

Trots att det känns som att han har varit med i Melodifestivalen en massa gånger så är det faktiskt bara två. 2007 med Cara Mia (det årets bästa låt) och 2009 med ”Hope and glory”. Båda gick till final och blev stora hits. I samband med de bägge tävlingarna gav han också ut andra låtar som sålde bra. Han var dessutom redan välkänd för sina medverkanden i Idol och Let’s Dance (som han vann).

Sedan dess har han gjort rätt mycket annat, som att leda Allsång på Skansen, men hitarna har uteblivit. Är det dags igen nu?

Allt fokus den här veckan ligger på Måns. Redan i förväg har det skrivits mycket om duellen mellan honom och Eric Saade, som både är inom samma genre och lockar samma publik.

Måns har också den (o)tacksamma uppgiften att gå ut som allra sista låt i årets startfält. Alla väntar med spänning på vad han ska leverera. Om han inte lever upp till förväntningarna kan fallet bli väldigt högt, men om han gör något storslaget så är det det som folk kommer att ha färskt i huvudet, och som kommer ha bäst slagläge framöver.

Dessutom är det en sista chans för årets Melodifestival att leverera något bra. Jag tycker att många låtar är bra, men för de i publiken som inte hittat nån favorit ännu så kan de kanske luta sig mot Måns som ett sista halmstrå att rycka efter.

Måns har dock en fördel mot Eric, och det är att han har ett bredare publikstöd. Han har blivit ”folklig” (ett ord som jag ogillar starkt) i och med framförallt Allsången. Det kan bli väldigt viktigt, eftersom de äldre nog i större utsträckning lägger sin röst på Måns än på Saade.

Alla förväntar sig en hit i klass med Cara mia. Jag gör det åtminstone. Jag vill inte se nån tråkig ballad eller nån mesig trall. Slå oss av stolen, Måns! Han lovar en storslagen och episk föreställning, och nu är det upp till bevis. Risken är att han gör många besvikna, men chansen är att han skapar något som vi direkt känner att vi vill skicka till Eurovision. Och det och inget annars hoppas jag på, för annars kan det lika gärna va. Ingen press…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *