Vi kan sluta att kalla det för schlager-SM

GÄVLE 20160227 Linda Bengtzing framför bidraget Killer Girl under den fjärde deltävlingen i Melodifestivalen i Gävle på lördagskvällen. Foto: Jessica Gow/TT kod 10070

Genom åren har Melodifestivalen gått under många namn. Bland annat ”Eurovisionsschlagern – svensk final”, ”Svensk sångfestival” och det lagom smidiga namnet ”Säg det med musik: Stora schlagertävlingen”. Men de flesta år har namnet varit Melodifestivalen, men ett smeknamn har hängt med länge: schlager-SM. Det används inte så ofta länge, men jag stöter på det varje år. Men nu är det nog slut med det.

 

Det har nämligen årets tävling bevisat. Samtliga bidrag som är i genren ”gammalschlager” har obönhörligen inte bara slagits ut, och dessutom slutat sist. Anna Book fick ingen riktig chans, men jag tror att den hade hamnat där. Men sedan har Tommy Nilsson, After Dark, och nu i lördags Linda Bengtzing fått emotta titeln ”sämst i kväll”. Publiken vill ha något nytt, och då är schlagern ute.

Jag klagar inte. Man kan inte vara kvar i det gamla. Tiderna förändras, och musiken likaså. Det är bara naturligt, och nödvändigt. Det som är lite speciellt är att genren schlager bara har haft ett forum att framföra sin musik på, just Melodifestivalen. Och om det inte ens passar bra där, var ska de då ta vägen?

 

Det spelar faktiskt ingen roll. För nu är det 2016 och vi får nya häftiga musiker som Robin Bengtsson, Wiktoria och i viss mån Frans. Jag erkänner, jag gillar inte hans låt. Jag ser inte honom som nån lysande artist (än). Men jag har viss förståelse för att den röstas fram eftersom det påminner om den typ av musik som spelas nu, framförallt Justin Bieber.

Man kan heller inte skylla på att det endast är ungdomarna som röstar. För det är bara löjligt att påstå att vuxna inte kan ladda ner en app. Och om barnen hade fått bestämma så vore det Dolly Style och Samir & Viktor som hade slagits om segern i finalen, men nu är ingen av dem ens där. Det är nämligen folkets favoriter som går vidare, oavsett vilken sida av millennieskiftet som de röstande är födda på.

Musiken utvecklas ständigt, och ska så göra. 2016 kan bli en milstolpe i mellohistorien och kanske det som gör att tävlingen överlever och får ny publik även i de kommande generationerna. Och det tackar jag för.

 

Om man då ska kommentera lite mer om helgens tävling så tycker jag att det var ett skämt att inte Panetoz gick vidare. Kvällens bästa låt och framförande, men jag är glad över att de kommer till Andra chansen och sprider sin energi och glädje i Halmstad Arena.

Molly har varit favorit sedan i höstas, men hennes låt infriar inte de högt ställda förväntningarna. Det är ett väldigt snygt bidrag, och häftigt framfört, men jag vill se mycket mer power i finalen. Då kan det bli riktigt bra.

 

Annars var ju veckans snackis mellanakten. Gamla nationalistiska låtar sjöngs på hebreiska, samiska och arabiska. Dock inte nationalsången, vilket flera hade förfärat sig över inför helgen. Jag ser inget fel med detta, utan ett intressant statement mot hatarna som inte ser att Sverige ska tillhöra alla. För Melodifestivalen är hela Sveriges fest, oavsett var man är född, hur man ser ut, vilket kön man tänder på eller om man är en modern Spotify-raket eller gammal schlagerräv.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *