Krönika: Dueller är bra tv – men ett dåligt tävlingsformat

Nu är årets alla finalbidrag utvalda, och vi har en riktigt bra kväll att se fram emot nästa lördag. Flera låtar har vinstchans, och även möjlighet att göra bra ifrån sig i Eurovision.

För att få fram de fyra sista finalisterna har sedan 2002 andra chansen funnits, men hur tävlingsformatet ser ut där har ändrats flera gånger. Sedan 2015 är det fyra dueller där varje vinnare går till final. Och detta är ett problem.

För att ta ett exempel. Mina två favoritlåtar i lördags var Boris Renés ”Her kiss” och Dismisseds ”Hearts align”. Nog borde väl båda två kunna gå vidare? Nej, tekniskt omöjligt. För de stod emot varandra. Det mest rättvisa hade varit om alla åtta bidrag framfördes och sedan röstar man fram de fyra som man gillar bäst. Men rättvisa är inte samma sak som bra lördagsunderhållning. Och det hade dessutom troligtvis ändrat resultatet. När man har dueller skapas en nerv i spelet fyra gånger i stället för en. Det blir mer hets att rösta snabbt, och man kan tydligare se vad man har att välja emellan. I green room får sedan artisterna sitta och svettas under ett par mer intensiva sekunder än vanligt.

Men framförallt – SVT tjänar mer pengar så här. Vanligtvis vill man kanske inte rösta på så många låtar för man vill inte förstöra för sin favorit. Men nu kan man fyra gånger lägga röster på någon, utan att påverka några andra bidrag. Enligt Expressen stod telefonröster för cirka 25 procent av Melodifestivalens intäkter 2015, så det är klart att Christer Björkman vill att det röstas så mycket som möjligt. Och helt riktigt så har röstningsrekordet i Melodifestivalen slagits i just Andra chansen 2015 och 2016, och i lördags var det ett nytt rekord för andra chansen. Ka-ching!

Men förutom att favoriter kan ställas mot varandra innebär duellerna även risken för proteströster. Det såg vi tydligast 2008 när Carola & Andreas Johnsson fick stå till svars för Carolas uttalanden om homosexuella och Nordman oväntat slog ut duon. Något liknande sågs vi i lördags, när Loreen åkte dit.

Redan förra veckan skrev jag att jag inte gillade hennes låt, men där var jag rätt ensam bland landets tidningskrönikörer. Aftonbladet, DN och Expressen skrev alla i stort sett rakt ut hur dumma i huvudet svenska folket var som inte förstod storheten i Loreens bidrag ”Statements” och vilket lågvattenmärke det var att det inte tog sig direkt till final. I väldigt nedlåtande termer. Sådant gillar inte folk. Jag har sett många kommentarer på nätet om hur ”kultureliten” inte ska säga åt en vad man ska tycka om.

Och det tjänade Anton Hagman på. Många protesterade alltså mot krönikörer, och inte just mot Loreen. Men sedan var det också så att Antons låt är bättre, så det var inte orättvist.

I ett annat tävlingsformat hade sådana tankar inte fått samma effekt och då kanske Loreen hade gått vidare, inte Anton.

Nästa vecka är det final och då är det som det ska – en röstningsomgång, där man väljer sin favorit. Eller favoriter. Jag vet inte vem som borde vinna och kommer nog att apprösta på flera. Men sedan kan man ju använda ytterligare sms på någon som man tycker lite extra om – och då väljer jag alldeles säkert en viss sångerska från Harplinge.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *