Jag gillar de senaste låtarna bättre på Spotify

Med lite distans till lördagens tävling, och efter att ha sett programmet två gånger, har jag fått lite annan bild av några av bidragen. Några av dem funkar faktiskt bättre när jag har lyssnat på dem på Spotify än när jag såg dem på scen. Flera har fått riktigt snygga proddar som inte framgick live.

 

Här kommer lite tankar om de olika bidragen och programmet i sig.

 

Lovers of Valdaro

Nja, en helt okej låt. Snygg 80-talspastisch. Men inte tillräckligt speciell på nåt sätt, så att den inte gick vidare var inte konstigt alls. Och återigen har vi fått en sistaplacering för allmänhetens bidrag. Därmed kan vi skriva dessa bidrags ”segerrad” till: Femma, åtta, sexa, femma, sexa, sexa, sjua. Detta är den bästa av dessa låtar i mitt tycke, men man borde ta sig en rejäl funderar på om det här experimentet ska fortsätta.

 

Dolly Style

Denna gillar jag rätt mycket när jag hör den på Spotify, men inte lika mycket när jag såg den på tv. Det var rätt fult med de digitala dockorna,  framförallt som de rörde sig så ryckigt. Det hade varit snygga om de var lite smidigare i sina rörelser, för det är inga problem att lösa digitalt år 2019.

Jag gillar kazoo-ljuden, även om de borde vara störiga. Jag gillar också deras annorlunda sätt att sjunga om man jämför med tidigare uppsättningar av dockor. Kanske för det är fler av dessa faktiskt kan sjunga…

Visst har man fått en lite annan bild av gruppen efter dokumentären.  Den släpptes i lördags, och kan absolut ha påverkat resultatet bland de äldre röstarna. Konstigt av SVT att så påverka ett bidrag negativt.

Lite förvånande att den inte gick vidare, men folket gillade annat bätrre, det är en den enkla förklaringen.

 

Martin Stenmarck

En snygg låt, men funkade inte alls på scen. Alldeles för lamt och saknade all typ av power som hade behövts. En bra låt för Martin, välskriven av Uno Svenningsson, men jag hade förväntat mig mer av showartisten Martin Stenmarck.

Titeln skulle kunna få folk att tveka om den, åtminstone bli lite konfunderade över vad som menas. Vi diskuterade i lördags hur det skulle låta om den här låten vann och översattes till engelska. ”Flaming turd” är vårt arbetsnamn än så länge…

 

Lina Hedlund

Wow, vilken artist hon är! Jag gillade låten från första gången jag hörde klipp från den. Och showen var riktigt snygg. Jag blev förvånad över att folk faktiskt gillade den så mycket, och det var skoj att den tog sig direkt till final. Det var också viktigt av flera anledningar, mer än att den är bra.

Dels visar det att ”äldre” artister visst kan klara sig i den här tävlingen. Det handlar bara om vilken låt du har och hur du levererar den. Kom inte med nåt trött gammaldags sömnpiller, gör något modernt och bra så löser det sig. Sedan kanske inte den här är den mest moderna låten. Det är en gammaldags schlager, men lite upphottad. Och som jag skrev i min krönika i söndags, det är viktigt att schlagern kan göra så gästspel då och då i den här tävlingen.

 

Omar Rudberg

Detta är den låt där jag mest har ändrat uppfattning från tv-programmet till Spotifylyssningar. Jag tyckte att den var så tråkig i tv. Inget bra nummer, fult till och med. Det lyfte aldrig.

Men nu när jag lyssnar på den – shit, detta är ju riktigt bra! En härlig Manu Chao i modern tappning. Jag har lyssnat många gånger på den sedan i lördags, och det är inte konstigt att den redan har letat sig upp till topp 10 på Spotifys mest spelade-lista.

Jag gillar detta, men är samtidigt helt förstående till att det gick som det gick i tävlingen. Visst hade han kunnat få gå vidare, åtminstone till andra chansen, men det funkade inte för honom på scen, och då går det så här.

 

Rebecka Karlsson

Så snygg låt! Visst, det påminner mycket om musiken från The Greatest Showman eller Disneys Vaiana eller Frost, men det är en härlig power-låt. Ett fint feministiskt statement i både scenshow, attityd och låten  sig.

Rebecka är så förtjänt av att ta sig vidare, och jag hoppas att det går bra i andra chansen och att hon tar sig till final. Där borde hon redan vara, i stället för…

 

Jon Henrik Fjällgren

Vi har sett det här nu. Du är same, du har renar. Det är snö i Norrland. Den här låten tillför inget. Hans tidigare låtar har varit bättre, framförallt den första. Då kunde inget rå på Måns Zelmerlöw, men Jon Henrik hade kunnat få representera Sverige med den låten, och gjort det med den äran. Skulle däremot ”Norrsken” bli Sveriges representant i Eurovision skulle jag inte kunna stå bakom det lika mycket.

Det är lite uppfriskande att han sjunger till skillnad från den vanliga jojken, men man märker också att det faktiskt var jojken som är hans styrka.

Det blir mycket av allt, men det innebär inte att det blir bättre.

 

 

Programmet

Det börjar urstarkt i Göteborg, blev lite sämre i Malmö, och nu ännu sämre i Leksand. Framförallt de krystade sketcherna i husbilen. Det blir fortfarande oklart varför alla programledarna inte är med varje vecka.

Det var rätt så oklart varför det var ett Ted Gärdestad-medley i början. Visst, det var fint, men varför? För att det är 40 år sedan han vann. Ja, varje år är det 40 år sedan någon vann. Varför uppmärksammas inte de?

Sedan slarvade de verkligen bort att det var den 100:e arenashowen sedan turnéerna började 2002. I stället för att som alltid visa vinnarna så hade de till exempel kunnat visa på lite mer udda bidrag och andra favoriter.

Eric Saades standup kunde också ha gjorts bättre, och Marikas Carlssons uppträde var det också frågetecken.

Men vi har redan hunnit bli kräsna. Allt i år är trots allt milsvis bättre än vad något var 2017 och 2018. Och eftersom det började så starkt första deltävlingen så fick man höga förväntningar. Jag gillar fortfarande alla programledarna, och jag hoppas och tror på många fler bra grejer framöver, och blivande klassiker som man vill kolla upp på Youtube många år framöver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *