Mina tankar om lördagens deltävling och låtar

Hej! Jag ber om ursäkt att det har blivit några dagar sedan jag skrev här sist. Det har varit en massa extra jobb på dagarna och sedan fulltecknad helg.

Men jag skrev en krönika om vad jag tyckte om lördagen i allmänhet och John Lundvik i synnerhet. Den kan ni läsa här.

 

Men här kommer lite mer i detalj om de olika bidragen.

Pagan fury

Jag gillar egentligen den här typen av musik, symphonic metal. Och den här låten var väl helt okej. Men det funkade ändå inte. Det spelar in att man känner till bakgrunden, om att de finns för att marknadsföra tv-spel.

I lördagens startfält funkade inte detta, då det var värme och folklighet som stod i fokus. Därmed blev det ännu mer distansierande med mystiska historier och läskiga monster, oavsett om låten i sig var bra eller inte.

 

Anton Hagman

Schlagerprofilerna Ken och Ronny på QX har sagt det bäst – varför är han med med detta och kastar bort sin comeback?

Detta är så onödigt. Det är musik för ingen. Vem blir berörd av detta? Jag har kompisar som älskar honom, mest för hans utseende. Men låten? Kan någon komma ihåg hur den gick? Nej. För detta är bara en gäspning. Totalt ointressant. Den hade förtjänat att hamna sist i stället för Pagan Gury, som åtminstone körde på något annorlunda.

 

Lisa Ajax

Så grym låt, mäktig, power… men det är något som fattas. Det är utan tvekan Lisas bästa mellolåt, och jag tror absolut att den tar sig vidare till final. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att den inte klickar fullt ut. Den kan säkert växa till finalen, men jag tror att den har för kort tid på sig att växa för att det ska kunna bli en framskjuten position på Friends om den har sig dit.

 

Arvingarna

Det är väldigt konstigt hela grejen med att kvartetten blev en trio för att en kille var på semester. Men men.

Låten är trevlig och glad, och det behövs något sådant i mellon. Tyvärr ställs den mot en annan favorit, Rebecka Karlsson, i andra chansen, men detta är så glatt att det nog kommer att gå vägen.

Motståndet i lördags var för starkt för en direktplats, men det har också lite med låten att göra. Den är inte 100%-ig, den saknar lite för att vara en fullpoängare. Men det är säkert en låt som man kommer höra i framtiden.

 

Bishara

Ett genombrott, absolut. Han sjunger jättebra, och det är en bra låt. Men jag hade nog alldeles för stora förväntningar på honom, för jag trodde att det skulle vara en sådan käftsmäll som man inte kan värja sig från. Det var det inte. Ett fint genombrott, men han borde inte slåss om en pallplats i finalen.

 

Ann-Louise Hanson

Oerhört värdigt och fint för mesta Mellodeltagaren. Det var jättekul, och väldigt oväntat, att hon tog sig vidare till andra röstningsomgången. Detta är intressant då hon ett lågt antal röster i lördags, trots att man fick rösta extra länge på henne jämfört med dem som slogs ut. Hon fick totalt bara 4000 mer än Pagan fury, men 18000 färre än Anton Hagman. Det är det nya röstningssystemet som gynnar henne och de äldre artisterna i år, det går inte att säga något annat.

 

John Lundvik

Jag ägnade större delen av krönikan om John. Vilken stjärna! Låten är kanske inte bäst i år, men den har allt som behövs för att vinna i finalen. Framförallt är det artisten som gör det. Han är så härlig och det går inte att tycka illa om honom. Han verkar så genomtrevlig, och den värmen förmedlar han på bästa sätt i låten. Jag tycker fortfarande att Anna Bergendahl har årets bästa låt, och att Hanna Ferm och Liamoo har det mest moderna och snygga bidraget, men jag tror trots detta att det är John Lundvik vi kommer att skicka till Tel Aviv i maj.

 

Programmet

Det var rätt så raka rör, inget öppningsnummer. Låten som Saade och Sarah sjöng var fin, men eftersom den innehåller för många referenser till årets melloturné så tror jag inte att den kommer att överleva så länge som den hade kunnat göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *