Mina möten med artisterna

Jag har träffat många artister under våren, och det har varit väldigt kul.

John Lundvik fick jag i mitt första möte bara ett väldigt snabbt snack med. Det var i slutet av presskonferensen, så jag hann mer eller mindre bara ta en bild och önska honom lycka till.

Efter finalen fick jag dock intervjuar honom lite längre, så det var kul. Hann prata med honom lite om vilken typ av representant hann vill vara för Sverige nu när han har vunnit. Även om vad det var som gjorde att han kom trea förra året men nu lyckades gå hela vägen.

 

Det var ofta lite tomt vid Malou Prytz bord, så då tyckte jag lite synd om henne. Jag pratade lite med henne om hur stödet hemifrån har varit efter den överraskande finalplatsen, och hur det funkade på scen på Friends jämfört med i Malmö Arena.

 

Den enda gången under året då jag har varit nervös. Arvingarnas låt Eloise 1993 var den första gången jag kommer ihåg att jag var engagerad och brydde mig om Melodifestivalen. Där är alltså tack vare dem som jag blev intresserad av allt det här, och att jag nu även kan jobba med det. Så jag gick bara fram till dem för att tacka dem för allt, och då stockade sig nästan orden i min mun. Men jag fick tacka dem och ta en bild.

 

High 15 träffade jag på kommunens välkomstfest i Göteborg. Trots att de var yngst stannade de allra längst på festen (kanske för att de passade på när de väl fick gå på en ”vuxen” fest).

 

Lisa Ajax träffade jag för två år sedan i Malmö. Den här gången i Stockholm kändes hon mer stolt över sin låt och trodde mer på den. Det gjorde hon rätt i, för den var mycket bättre.

 

Anna Bergendahl fick jag prata med både i Göteborg och Stockholm. Hon var supertrevlig, och jag fick flera gånger chansen att berätta att jag tyckte att hennes låt var den allra bästa i år. Lättsam, rolig och hade bra saker att säga, och dessutom årets bästa bidrag – Anna har blivit min favorit i år på många sätt

 

Mohombi prtade jag framförallt med i Göteborg. Väldigt ödmjuk och trevlig. Han var barndomskompis med Nano, så därför fick jag flera tillfällen att träffa dem båda och prata lite med dem.

 

Jon Henrik Fjällgren, med honom blev det lite som första gången med John Lundvik. Det var i slutet av presskonferensen så jag hann bara prata med honom några sekunder och sen ta en bild. Under de sekunderna råkade jag dessutom kalla honom för John.

Under efterfesten dansade jag dock en den med hans gäng, där alla hade olika samiska dräkter.

 

På fredagens genrep var det inget snack om vem som var mest populär i Friends arena – det var Bishara. Det var många barnfamiljer i publiken då, och barnen skrek sig hesa varje gång han nämndes eller visade sig.

På efterfesten var han en av dem som stannade kvar längst.

 

Det var kul att få prata med Lina som både hade en superhäftig låt, och har varit med så många gånger förut, främst ihop med Alcazar.

Min kompis Andreas har haft henne som sin stora favorit i år, så jag dessutom Lina att spela in en personlig hälsning som jag kunde skicka till honom sen. Det var väldigt kul.

 

Wiktoria var min favorit 2016. När jag först hörde hennes låt på uppspelningen i Göteborg gillade jag den inget vidare. Men för varje gång jag hörde den i arenan blev den bättre och bättre, och på fredagens genrep var den helt fantastisk. Jag pratade med henne om detta, hur häftigt numret var och hur duktig hon var. Det gillade hon.

Senare under efterfesten på lördagsnatten var hon den av artisterna som tillbringade mest tid på dansgolvet. Hon var också med i en limbotävling där jag också deltog, liksom husdansarna. Kan säga att jag vann inte…

 

Dessa två, Hanna Ferm och Liamoo, var nog de skönaste personerna som jag pratade med. De var så trevliga, lätta att prata med och hade intressanta saker att berätta. Jag pratade med dem om hur jag har följt dem sedan Idol-tiden.

Allt var trevligt och skoj. På fredagen. På lördagen var de märkbart besvikna direkt efter finalen, framförallt att Bishara hade kommit före dem. Men senare på efterfesten verkade de ha det roligt trots allt.

 

Nano har varit huvudanledningen till att jag har jobbat med detta i år. Han har varit hur skön som helst, alltid lätt att prata med, släppt med mig på allt, haft saker att säga och känts genuin.

Jag har alltid kunnat gå till hans bord vid presskonferenserna och prata, så det har varit bra jobbmässigt.

Det har varit väldigt roligt att följa honom och jag önskar honom lycka till både med musiken och framtida ungdomsprojekt i Oskarström.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *