Dags att lämna Luleå efter trevliga dagar och nätter

Nu sitter jag på Luleås flygplats och väntar på mitt (försenade) flyg. Då kan jag passa på att uppdatera bloggen.

Här är lite om de senaste dagarna:

 

Det var väldigt roligt att Mariettes låt gick vidare. Den var annorlunda än hennes tidigare, mer rockig. Det var därför lite osäkert hur folket skulle bedöma detta, men det var alltså inga problem. Hon ägde arenen, och fick även med sig röster hemifrån.

 

Här är en krönika om deltävling 3, som vanligtvis brukar innehålla en hel del skrällar. Det gjorde det inte den här veckan, och det var väl en skräll i sig.

 

Jag snackade med både henne och Amanda Aasa direkt efter programmet. Ni kan läsa intervjun här.

Ni kan se vad Mariette hade att säga efter avancemanget, och om hur hon helt plöstligt fick en hatt.

Där kan ni också läsa om att Amanda inte är sugen på att vara med i Melodifestivalen igen, samt vad hon ville göra hellre än att gå på efterfesten.

 

Efterfesten, ja. Det var en roligare kväll på fredagen när jag satt med några journalister och folk från programmet och diskuterade allt möjligt över några öl. Diskussioner om ett Hall of Shame, i stället för ett Hall of Fame, ledde till många skratt.

Lördagens efterfest följde samma tema som välkomstminglet i torsdags vad det gäller mat: De gillar inte bestick i Luleå. I torsdags var det bara snittar, igår var det lite mer. Men det var ändå bara sånt som satt på en pinne eller tandpetare. Kycklingspett, oliver, snittar, korvar, och annat. Men det var gott hur som helst.

DJ:n spelade inte bara schlagermusik, vilket var lite tråkigt. Man vill dansa till sånt på dessa fester, och kanske inte i första hand Dr Albans 90-talslåtar.

Men de flesta var med på festen, och vi hade det skoj.

 

Idag har jag spelat in podd. Jag har nämligen återigen fått äran att vara gäst i podcasten Schlagervännerna (tidigare Schlager-Micke och hans vänner). Handlade mestadels om veckans deltävling, men också mycket om Halland.

 

Min vistelse i Luleå har varit mycket bra. Jag gillar verkligen staden. Tyvärr är det väl inte så direkt att man bara har vägarna förbi. Det är lite synd. Det krävs nästan nån anledning för att man ska ta sig så här långt norrut, men skulle jag få en chans igen i något sammanhang så skulle jag gärna åka hit igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *