Krönika: Glädje och värme gav mammorna historiska segern

Det man vill få ut av en lyckad avslutning av Melodifestivalen är bra låtar, häftig show, spännande omröstning och gärna lite positiva överraskningar. Allt detta levererade finalen 2020.

Inför lördagens program skrev jag att det skulle bli en tuff kamp, och det blev det verkligen. Tyvärr involverade den inte min favorit, Anna Bergendahl, men väl med två andra mäktiga bidrag.

Det var länge sedan det avgörande momentet var så spännande. En poäng. En ynka poäng gjorde att den förhandstippade oddsfavoriten Dotter fick se sig besegrad. 2014 skiljde det två poäng mellan Sanna Nielsen och Ace Wilder, men vi får gå tillbaka till 1987 för att ha ett så här tajt race, då Lotta Engberg drog det längsta strået mot Arja Saijonmaa. Två gånger i historien har det blivit exakt lika, och skiljeomröstning har fått avgöra. Men alla dessa gånger har det varit mycket färre poäng att slåss om, så därför är detta resultatet något för historieböckerna.

Det är även unikt att samma artist vinner två år i rad. Det har bara hänt en gång tidigare, med Family Four 1971 och 72. Om man nu kan räkna att The Mamas vann förra året, men de var en så stor och viktig del av John Lundviks nummer att jag nog tycker att vi kan göra det.

Varför blev det då The Mamas som stod som slutsegrare? Två ord: glädje och värme. Det drabbar verkligen alla som lyssnar, och även de själva. Man ser hur glada de är på scenen, och det sprider sig även ut till publiken. Det går inte att må dåligt när man ser dessa tre kvinnor uppträda. Låten är mäktig och går hem i alla läger. En värdig vinnare, även om det inte var min personliga favorit.

Anna har jag redan varit inne på, men jag kan inte släppa vilket coolt och kraftfullt nummer hon hade. Hur hon står där i mitten och leder sin armé av kiltbeklädda män, som hon bara trollar fram ur tomma intet. Det hade varit roligt att se hur det hade funkat i Europa.

Läs mer: The Mamas: Var menat att vi skulle vinna

Likadant med Dotter. Hon hade en unik show, och en Sia-doftande låt som absolut kommer att gå varm på radio under året.

Lägg där till en sprudlande och speedad Anis Don Demina, en schlagrig Hanna Ferm och rockiga Mariette, samt mycket mer, så har vi en riktigt härlig final där alla låtar fyllde sin funktion.

Själva programmet höjde sig också. Programledartrion har varit genomgående trygg och stabil, men manuset har lämnat mycket att önska. Men det tog sig mer och mer mot de sista veckorna, och Lina, Linnea och David får också godkänt.

Läs mer: Island favorit i Eurovision Song Contest

Nu är de sex veckorna till ända, och det känns alltid lite sentimentalt. Oavsett om jag har varit på plats i arenorna och pressrummen, eller bara följt det på tv så är det detta man har haft i huvudet under februari och mars. Nu är det dags att sammanfatta allt, och det är ett starkt och bra Melloår som vi lägger till handlingarna.

Men helt slut är det så klart inte. Nu har vi Eurovision framför oss, med 41 länder som ska göra upp i Rotterdam. Och för första gången på fem år blir det inte en popkille som ska representera Sverige, utan tre underbara och glädjespridande Mamas. Det ska bli intressant att se hur de tas emot av européerna. Men en sak är säker. Den positiva och proffsiga aura som omger både dem och deras nummer, det är universellt. Så även om vi inte tar hem vår sjunde Eurovisionseger så är det Sverige som står för värme och glädje, något som Europa verkligen kan behöva en vår som den här.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *