Min rakning av alla årets 28 låtar

Här kommer den, min lista över alla årets Mellolåtar. Det är i den ordning osm jag gillar dem. Alltså inte nödvändigtvis i vilken ordning jag tyckte att de skulle placera sig. Det är inte samma sak. Ibland är det det, men inte alltid.

Jag tycker alltså inte att alla låtar som är före The Mamas hade förtjänat att vinna mer. Jag ser hellre The Mamas som vinnare än Drängarna, men jag gillar den senare låten mer.

Jag har också varit inkonsekvent i om jag utgår från Spotify- eller scenframträdandet Men jag tar det som jag tycker är bäst, och listar det. Men det är ju min subjektiva lista, så jag får göra som jag vill 😉

 

Så, här kommer då min topp 28-lista.

 

  1. Anna Bergendahl – Kingdome come

Liksom förra året toppar Anna Bergendahl min lista över årets bästa Mellolåtar. Men det var inte bara låten som var bra, allt stämde verkligen. Numret var så fantastiskt snyggt och genomtänkt. Likadant med kläderna, både på Anna och dansarna. Dansarna gjorde verkligen sitt till numret. Från att de magiskt trollades fram ur tomma intet och igenom resten av bidraget stod de där, bakom, framför och runtomkring Anna, som hennes privata kärleksarmé som hon ledde i strid.

Ett bidrag värdigt för Eurovision, så det kanske var lika bra att hon inte vann. Hon får gärna komma tillbaka och vinna ett annat år, för det är hon värd.

 

 

  1. Hanna Ferm – Brave

Den här låten kan mycket väl vara med och slåss om förstaplatsen. Varje gång jag lyssnar på den så blir jag så glad. Och då är det Spotifyversionen. På scen kom varken låt eller artist riktigt till sin rättvisa. Men låten i sig, så som Hanna sjunger på den inspelade versionen, är så bra. Jag älskar woho-delarna, och ladidadidadida-delarna. Quirky, men så speciellet.

 

3. Robin Bengtsson – Take a chance

Den här låten älskar jag också. Varje gång jag hör den så tänker jag ”shit vad bra den är”. I mitt tycke bättre än de två andra låtarna som han har tävlat med. Ja, bättre än vinnarlåten från 2017. Scennumret kunde dock ha varit lite bättre, men låtmässigt är detta en låt som jag kommer att lyssna på i många år framöver.

 

 

4. Malou Prytz – Ballerina

 

Här funkade låten både på scen och Spotify, men kanske bäst i programmet. En cool låt, och jag gillar verkligen att hon har gått vidare från den lilla timida skolflickan som hon spelade förra året, och nu är en cool artist. Ett häftigt nummer, där dans-klonen gärna hade fått vara med ännu mer.

 

5. Anis Don Demina – Vem e som oss

 

Den låt som nog har växt mest hos mig under alla veckor. När jag först hörde den under repetitionerna i Luleå tyckte jag att den var bra och medryckande, men inget speciellt. Men den växte mer och mer för varje gång jag hörde den. Vi kunde dansa till den på dansgolvet på efterfesten, och sedan har jag njutit av den både i Andra chansen, i finalen och på Spotify efteråt. Här är energin total, och därför är det roligare att ta del av liveframträdandet på Youtube. Scenshowen var också så snygg. Ett helt perfekt sätt att använda sig av ledskärmar.

En härlig kille som vet hur man drar igång en fest.

 

6. Drängarna – Piga & dräng

 

Liksom förra låten kan jag även här vara arenadopad, då jag har följt låten från första rep till att den snöpligt åkte ut i andra chansen. Ett lyckopiller som är svår att värja sig mot. Det som gör det extra bra är att de inte gick åt buskishållet. De hade kunnat göra likt Edward Bloms nummer och göra allt löjligt, men i stället blev det snyggt och modernt. Dansarna var inte utklädda bondlurkar, utan hade moderna kläder men kändes ändå som drängar och pigor.

Detta är den enda låt som jag mest saknade i finalen. Den hade behövts. Hellre att den hade gått direkt till final i stället för Mohombi, eller slagit ut latinolåten i sin AC-duell.

 

7. Dotter – Bulletproof

Ett oerhört snyggt nummer. Det är bättre än låten. Låten i sig är väldigt mycket Sia, men den är inte dålig. Den är bra. Dotter har en cool röst och en cool scenpersonlighet, och hela bidraget blev väldigt lyckat. Det hade varit roligt att se vad Europa hade tyckt om denna, men det får vi aldrig veta.

 

8. The Mamas – Move

Och det får vi inte veta ens om låten som vann. Detta kommer att vara en historisk låt i Melodifestivalsammanhang, som det enda bidrag som vunnit Melodifestivalen men inte fått tävla i Eurovision. Vad det gäller artister så är det inte historiskt, det har hänt tidigare, bland annat för Siw Malmkvist. Men The Mamas blev ändå historiska på ett sätt, beroende på hur man ser det. De första sedan Family Four som vann mellon två år i rad, om man nu kan räkan det så.

Men om man ska kolla på låten så är det en väldigt härlig powersoulgospel, där man inte kan vara sur. Man blir så glad av detta. Man märker på artisterna hur roligt de har, och de lyckas perfekt förmedla sin glädje. Detta nummer är absolut bättre på scen än Spotify.

 

9. Mariette – Shout it out

Är jag jävig? Tja, det kan jag kanske vara. Men det struntar jag i. Detta är inte den bästa låten som Mariette har ställt upp med, men heller inte den sämsta. Det jag verkligen gillar är att hon går all in och levererar allt och lite till. Hon är där för sina fans, men även för sig själv. Nu får hon rocka till det mer än hon gjort förut, och det märks att hon tycker om det. Detta är en sida av henne som hon inte har fått visa upp så mycket tidigare. Nog en bättre låt live i arenan än på tv, men eftersom jag var i arenan så fick jag se detta ös, och det var roligt att se.

 

 

10. Paul Rey – Talking in my sleep

En av årets modernaste låtar, med en riktigt cool artist. Och årets bästa ballad. Snyggt uppbyggd, med ett bra och intressant arr. Bra på scen också. Lite för tråkig för att vara värd att slåss om segern. Men jag ser gärna mer av Paul. Gärna redan nästa år, då han kan få komma tillbaka med nåt lite mer fartfyllt.

 

11. Klara Hammarström – Nobody

Årets oförtjänt mest bortglömda låt. Även av mig själv. Varje gång jag har hört den på Spotify så har jag tänkt ”Ja just det, denna låten var också med. Men… den är ju bra!”. Inför tävlingen var jag glad att Klara skulle vara med. Hon hade haft några riktigt bra låtar under 2019, och känns som en modern och häftig artist. Men sedan kom deltälvingen i Malmö, där allt först handlade om diskade Thorsten Flinck. Sedan hur coola nummer Anna och Dotter hade, att Mendez och Alvaro hade en somrig latinolåt och att Paul Rey fick ett genombrott. Det fanns liksom inget ”snackutrymme” kvar åt Klara. Och visst, numret var kanske inte så minnesvärt. Men jag tyckte ändå att det var bra, och jag hoppas verkligen att Klara återkommer till tävlingen, gärna redan 2021, med lite mer power i låten.

 

12. Frida Öhrn – We are one

En av årets bästa sångerskor. Ett härligt nummer, men inte toppklass. Eller, framförandet var det, men inte showen. Helheten blev lite blekt, trots alla färger. Men en bra låt, som i ett lite annorlunda utförande hade kunnat ta sig till final. Och i mitt fall hade den gärna fått göra det även i denna version, eftersom jag har henne högre upp än hennes AC-motståndare, som är…

 

13. Felix Sandman – Boys with emotions

Årets stora favorit som inte levererade. Första veckan var jag riktigt besviken på Felix. Jag tyckte att låten var så dålig. Och det är inte att jag ”inte förstår” den, jag tyckte bara inte att den var särskilt bra. Jag har börjat tycka lite bättre om den på sistone, så jag vill inte kalla den dålig. Den är modern och har ett coolt nummer, och det tydligaste budskapet av alla årets låtar. Dessutom ett budskap som man inte tagit upp tidigare i de här sammanhangen, så det är bra. Men det blir bara precis som den hamnar på den övre halvan av årets låtar för min del. Han förtjänade att vinna 2018, men inte i år.

 

 

14. Amanda Aasa – Late

Här är det nog en kombination av både jäv och arenadopning, för jag vet att denna ligger väldigt låt på mångas listor över årets låtar. Åtminstone det första stämmer dock för mig.

Amanda var nästan den artist jag kom närmast under årets turné (Mariette kände jag ju sedan tidigare). Iom att jag intervjuade Amanda både i Halmstad i december och flera gånger i Luleå så kom vi nära varandra, och det märktes att hon genuint tyckte att det var kul att prata med mig också.

Dock skulle jag inte säga att jag är totalt arenadopad. För låten var mycket bättre och snyggare i tv än på scen.

Låten i sig är väldigt mycket Veronica Maggio, inte Billie Eilish eller Ed Sheeran, som hon sa i sitt vykort. En enkel och rak svensk poplåt. Dock förlorar den på att hela låten, utom titeln, är på svenska. Hade titeln (och där i låten hon sjunger det) varit antingen ”för sent” eller ”too late” så hade det låtit bättre, men nu blev det bara konstigt. Men det är ju för late att ändra på nu.

 

15. Jakob Karlberg – Om du tror att jag saknar dig

Detta är en bra låt när man lyssnar på den. Men oj så lätt att glömma bort. Jag fick ingen riktig känsla i deltävlingen. Så fort den var över tänkte man på nåt annat. Likadant nu. När den kommer på på Spotify så diggar jag med och kan gilla det, men så fort den är slut så försvinner den ur mitt medvetande. Så den får inget superkasst betyg här, men inte särskilt bra heller.

 

16. Mendez feat. Alvaro Estrella – Vamos Amigos

Detta är glädje och fest, som alltid när Mendez är med. Men detta var den klart sämsta av de låtar han tävlat med, och det fick aldrig samma power som tidigare bidrag. Verserna var mycket sämre, och scenografin var inte så snygg.

 

17. Ellen Benediktsson & Simon Peyron – Surface

En fin låt, men den blir lite anonym. Det är två saker som är tråkigt med den. Dels är det att samma ord upprepas om och om igen. Det blir väldigt tjatigt. Så kan det vara i många låtar, och det är inte alltid det behöver betyda att det är dåligt, men här blir det alldeles för tydligt. Sedan stör jag mig på att det är för mycket ”Shallow” över låten. Det går inte att komma ifrån likheterna med Lady Gagas och Bradley Coopers hit.

Synd på två bra sångare. Simon får gärna komma tillbaka, men då med sitt rockband Outtrigger som var riktigt bra när de var med 2014. De får starta upp bandet igen, för den typen av musik saknas i dagens mello.

 

18. Nanne Grönvall – Carpool Karaoke

Den här låten var inte tänkt att vinna, och det gjorde den verkligen inte heller. Men den var rolig, och Nannes glädje och energi gör låten mycket bättre än vad den egentligen är. Detta ihop med en minnesvärd scenshow, och det faktum att James Corden själv uppmärksammade låten, gör att den kommer leva kvar i många år, mer än flera andra och bättre låtar.

 

19. Faith Kakembo – Crying rivers

Låten som lurade oss alla i Luleå. Alla journalister på plats hänfördes av Faith under sina rep, där hon var riktigt stark och häftig. Skulle hon skrälla sig direkt till final? Vi blev förblindade av detta, och insåg inte att låten bara var kul första halvan. Då var den riktigt bra. En härlig ballad med Twin Peaks-känsla. Men den lyfte aldrig, och mot slutet blev den till och med lite tråkig.

 

20. Sonja Aldén – Sluta aldrig gå

Egentligen ingen dålig låt, och Sonja sjunger som alltid fantastiskt. Det är nog snarare det att den känns så fel i tiden. Detta låter precis som det gjorde 2007 och 2012. Ingenting har hänt. Sonja har gjort mycket bra musik, både själv och som hon skrivit åt andra. Det hade varit kul att se henne utvecklas och göra en modern, cool ballad. Men det fick vi inte, utan det blev en ”För att du finns 2.0”. Det hade varit kul 2008, men inte 2020.

 

21. Victor Crone – Troubled waters

Att den här låten kommer så långt ner beror inte på att den är direkt dålig, men jag tycker att detta var rätt så tråkigt. Låten påminde väldigt mycket om hans Eurovisionlåt från förra året, och den gav mig ingenting. En rätt så menlös radiolåt som inte var intressant för fem öre. Ingen vidare show, och en awkward dans. Den kommer spelas flitigt på radio i år, framförallt P4, men jag kommer inte söka upp den på Spotify eller Youtube.

 

 

22. Mohombi – Winners

Här blir jag nästan lite provocerad. Jag tyckte att detta var ännu mer meningslöst än Crones låt. Och det som jag stör mig ännu mer på är att den slog ut bra låtar som Drängarna, Faith och Anis. Anis tog sig till final och slutade högre upp än Mohombi, men de andra var mer förtjänta av finalplatsen. Mohobi hade stora hits på 00-talet, sen kom han tillbaka till Melodifestivalen i fjol med en rätt så tråkig låt. Inte alls samma party som hans internationella låtar. Sedan kom den här, en ännu mer meningslös låt. Den är inte dålig, men jag kan inte riktigt med den.

 

 

 

23. William Stridh – Molnljus

Vadå molnljus? Månljus heter det väl? För han hade ju en måne med sig på scen. Jaja, konstigt. Den här låten borde jag inte gilla, för den är rätt tråkig. Men det är något med den som gör att jag inte kan totaldissa den. Den hamnar långt ner på min lista, men helt kass är den ändå inte.

 

24. Linda Bengtzing – Alla min sorger

Lite samma som med Sonja, fast värre. Hon har inte blivit modern, men det är fine, det behöver man inte bli. Det som är värre är att hon har blivit tråkigare. Detta är inte i närheten av de glada schalgerhits som hon strösslade med i för 10-15 år sedan. På presskonferensen sade hon att detta påminde om dessa hits, men så var det inte. Hon ljuger så bra, den där Linda. Hon får gärna komma tillbaka, men hon tar sig aldrig till final igen om hon ska fortsätta med sånt här.

 

25. Suzi P – Moves

Arret är riktigt coolt i Spotifyversionen. En cool, modern hiphoplåt med attityd. Tyvärr lyckades hon inte framföra det på scen. Tyvärr hade hon också en kvartett låtar som var omöjlig att rubba vad det gällde final/AC-platser. Låten eller artisten kom därför aldrig riktigt till sin rätt, och i slutänden blev det rätt så blekt.

 

 

26. Albin Johnsén – Livet börjar nu

 

Här kan jag också vara lite arenadopad, men åt fel håll. Denna låt var ett enda kaos från första rep till att han stod på scen och slutade sist. Inget framträdane var det andra likt. Låten satte sig aldrig för mig, och jag förstår den inte. Den är tråkig. Konstig. Och rätt så meningslös. Det finns en anledning till varför den fick minst antal tittarröster av alla årets 28 bidrag.

 

27. Thorsten Flinck/Jan Johansen – Miraklernas tid

Det spelar ingen roll vilken av herrarna som sjunger den, det blir inte bra nåt av det. Låten kommer att gå till historien efter sättet som den kastades mellan artister bara en vecka innan den skulle tävla, men inte för någon annan skull. Thorsten behöver inte komma tillbaka igen, men Jan Johansen måste det. Detta får inte vara den sista låten i hans enastående Mellokarriär.

 

28. OVÖ – Inga problem

* trumvirvel * Här har vi årets sämsta låt! Detta var inte bra. Ingenting med den var bra. Tråkig låt, tråkigt framförande, tråkiga artister. Den här låten ger mig ingenting. De behöver inte komma tillbaka till Melodifestivalen 2021.

 

Och där, mina damer, herrar och alla andra, har ni min lista över alla årets 28 bidrag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *