Möte med Pep

Han lärde sig japanska mest för skojs skull men även för att förstå andra kulturer och människor, nöjer sig inte med att vinna matcher utan att det ska vara med underhållande fotboll och blev tränare för att han var för dålig som spelare – inte för skadan han fick som 18-åring.
– Hade jag varit tillräckligt bra som spelare skulle jag inte ha suttit här i dag. Så kanske att jag inte ens hade blivit skadad om jag hade varit bra nog och kunnat hoppa över det där utsträckta benet, som han leende uttryckte det.
I dag var första dagen med HBK:s nye tränare, Pep Clotet Ruiz.
Det kändes bra.
Egentligen var jag ledig eftersom det var Felicias födelsedag.
Men jag hängde ändå med Tony till pressträffen på Örjans vall – en lång intervju som ni kan läsa i morgondagens papper där ni kan få en försmak redan nu på HPTV.
– Jag anser att alla spelare är kreativa på något sätt. Vissa är det som försvarare – andra som anfallare. Men det gäller att ta fram det som varje spelare är bäst på, förklarade Pep.
Han kommer helt klart att tillföra klubben mycket nytänkande, men visade samtidigt både ödmjukhet och glimten i ögat.
Som när han fick frågan om han kan bli den nye Roy Hodgson och påpekade att han inte redan nu kan jämföra sig med en så stor tränare.
– Men Roy var 28 år när han kom hit och du är 33. Alltså äldre… inflikade jag.
Då skrattade han.
Sedan bar det av till Båstad för att fortsätta Felicias 16-årsdag på den utsökta krogen Bistro Grodlår & Timjan – den dag som hade börjat klockan sex i morse hemma.
Och som avslutning på dagen årets sista quiz på Bulls, där vi, jag, Annelie, Michelle, Bengan, Carina, Marcus (nyss hemkommen från USA), Lenke och Anders K, denna afton uppnådde 16 poäng efter att ha blandat ihop alla komagar och vilket år som Tracks började sändas.
Men för att återknyta till Pep. Han lovade att chatta med HP-läsarna, men vi enades om att han först skulle bli lite mer varm i HBK-kostymen först.
Så håll utkik!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *