Vad är väl en gala på Globen…?

En prins som hade svårt att hålla reda på siffrorna. En Zlatan som aldrig kom. En Rickard Olsson vars skämt aldrig gick hem.
Och en drottning som regerade, Lisa Nordén.
Vad är väl en bal på slottet eller en (Idrotts)gala på Globen om inte trist och tråkig och trist och alldeles, alldeles – pinsam.
För Idrottssveriges största firmafest är värd någonting bättre.
Inte minst att prestationerna, de som lyfts fram på ett lysande sätt i SvT:s årskrönikor, premieras.
Jag har alltid haft svårt för den hyllade Rickard Olsson och såg ännu mindre hans storhet nu.
Däremot var Café Bärs lika lysande som vanligt.
Men Sara Algotsson-Ostholt i all ära. Jag vet att jag och NT-Masse skrämde slag på kocken inne på puben i pitoreska Wenlock, när vi skrek ut vår frustration när det sista hindret föll.
Men att fältryttaren skulle kunna ta upp kampen om Jerringpriset var bara ännu en massmönstring av Hästsverige.
Det var ”illa” nog att hon kom före Zlatan i omröstningen.
Om hon hade vunnit över Lisa Nordén också hade man kunnat lägga ner Jerringpriset.