Nostalgi en förrädisk känsla

Nostalgikänslor kan alla drabbas av och så även Anders Rosén, S, att döma av debattartikeln i lördagens HP.
Men jag hoppas och förutsätter att det inte är de som styr när beslutet om en ny arena eller en upprustad Örjans vall ska fattas.
För då är 1: 75 miljoner kronor kastade i Nissan. 2: Halmstads tid som fotbollsstad i eliten snart över.
Det kan den visserligen vara ändå.
För varken Mjällby, efter 4–3 mot HIF, eller Åtvidaberg, trots 2–3 mot AIK, tillhör HBK:s räddningsplankor.
Jag tvivlar på om Gefle också är det. Eller BK Häcken som dock kan få hybris av att ovant tvingas kämpa i botten.
Kvar är alltså Öster, Djurgården, BP och Syrianska.
Och visst kan Johan Blombergs 2–2-mål på stopptid mot Gefle i går visa sig bli oerhört viktigt.
Men.
HBK saknar fortfarande några avgörande saker som många av konkurrenterna har.
Speed i anfallsspelet. Löpviljan. Modet att fylla på framåt med mer än två spelare(!) i straffområdet även mot bra motstånd (titta på Mjällby som chockade HIF) i stället för att fegt backa hem och då heller aldrig få någon andravåg.
Men framför allt saknar HBK det som jag tjatat om till leda – ett riktigt kantspel. Inte ett enda inlägg kom nere från kortlinjen på 90 minuter. Inte ett enda! Det enda försöket blev hörna. Det beror på att HBK:s yttermittfältare aldrig har en utgångspunkt ute vid sidlinjerna utan – centralt?!
Vilket i sin tur gör det enkelt för motståndarna att stänga i mitten och därigenom också krympa ytorna för de centrala mittfältarna för chans till instick i stället för att dra isär motståndarnas defensiv.
Är det verkligen enligt Jens Gustafssons instruktioner?
Inte blir det bättre av att placera centrala mittfältare som Kristoffer Fagercrantz och Andreas Landgren på en ovan vänsterkant.
Men det blev det direkt när debutanten Simon Silverholt kom in. Han slickade vänstersidan, ville utmana och utnyttjade både sina speed och vänsterfot. Precis som en yttermittfältare ska.
Annars var det lite segt att komma upp i dag efter att i natt ha sett Europa skriva golfhistoria med sin 18–10-kross mot USA i Solheim Cup. Och tänk att Caroline Hedwall som vann alla sina fem matcher en gång vann KM i Skogaby!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *