Vi visste inte vad vi såg

U21-EM i fotboll 2009 på Örjans vall. Tyskland–Finland 2–0. Tyskland–England 1–1.
Sedan krossade tyskarna England i en repris av matchen från Örjans vall i finalen med 4–0.
Men ingen visste naturligtvis att vi den gången framför oss såg sex framtida världsmästare. Sex som skulle varit sju om inte Toni Kroos hade varit skadad; Manuel Neuer, Mats Hummels, Jerome Boateng, Benedikt Höwedes, Mesut Özil, Sami Khedira!
Men på Maracanastadion i Rio de Janeiro föll den sista biten på plats i Jogi Löws guldbygge när inhopparen Mario Götze elegant tryckte in segermålet mot Argentina på volley med sju minuter av förlängningen kvar.
Det var rättvist. Tyskland har inte enbart haft några av VM:s största stjärnor som Neuer, Hummels, Müller och Schweinsteiger – man har också haft det bästa Laget.
Medan Argentina har snubblat sig fram via en urstark defensiv och Leo Messi, trots att denne inte glänst som många kanske hade förväntat sig.
Det räckte till en finalplats. Men där tog det stopp.
Vad HBK 2014 ska räcka till blir jag inte riktigt klok på. Utspelat efter noter av IFK Göteborgs höghastighetsfotboll med omställningar och maxlöpningar a la Holland/Tyskland före paus men ändå 0–0. Sedan 2–0 efter ett klassmål av Gudjon Baldvinsson som inte ens Robben kunde gjort bättre, men till slut ändå ”bara” 2–2 efter två mål av Lasse Vibe som naturligtvis inte skulle fått prickskjuta från positionen utanför straffområdet.
Vibe fick pris som Blåvitts bäste spelare, men hallå – Sam Larsson! Omöjlig att ta bollen av som stundtals hade lekstuga med HBK:s högerkant och radade upp chanser till lagkompisarna som dessa omsorgsfullt brände.
Men att återigen tappa ledningen har HBK inte råd med – det höll både Baldvinsson och Boman med om, vilket ni kan läsa om i krönikan, medan Jens Gustafsson trots allt såg det som en vunnen poäng.
– Vi måste vara ödmjuka och inse att vi mötte ett mycket, mycket bra Göteborg – det bästa laget som varit på Örjans vall i år, påpekade han.
Men för att en gång för alla lyfta över strecken måste trepoängarna nu komma när vi snart är framme vid halvtid i allsvenskan.
Och betydelsen av det kommande dubbelmötet med Gefle, precis över kvalstrecket, behöver väl knappast nog betonas. Minst fyra poäng måste det bli och sett till att både Boman och Baldvinsson nu levererade finns hoppet när Fredrik Liverstam gjorde sin kanske bästa match i HBK-tröjan och Antonio Rojas inte var långt efter.
Men samtidigt ställer jag mig än en gång frågan om Baffo som vänsterback. Och Kiddi Steindorsson som helt tappat formen.
Det kan vara dags för förändringar. Som Viktor Ljung på högerbacken, Westerberg upp ett steg som höger yttermittfältare, Oliver Silverholt vänsterback och Johan Blomberg ut till vänster.
Fast fyra positionsbyten på en och samma gång kan vara några för mycket när Gustafsson tidigare knappt gjort ett. Så låt oss börja med ett eller två.
Sedan undrar jag bara – skulle inte den omtalade HBK-kören vara på plats? Om så var fallet var det ett präktigt självmål, för inte ett ljud hördes. Men den stora Blåvita klacken desto mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *