Guldbad och tegelstenar

20150621_185850Det blev en lång dag. Och klassisk när ett stycke svensk fotbollshistoria skrevs.
U21-EM-guld i fotboll.
Nyp mig i armen, John Guidetti!
Ge oss en kullerbyta, Håkan Ericson!
Och välkommen hem, europamästaren Joseph Baffo!
Först ett extra årsmöte med Baffos HBK, där det visade sig att klubben redan har mer än halverat underskottet från årsskiftets negativa kapital på 5,4 miljoner kronor.
Och där både beslutet om bolagisering och samarbetsavtal med franska Lagadère enhälligt klubbades igenom, även om de föregicks av några oroliga frågor.
Sedan redovisade HBK-ordföranden Tony Karlsson om läget i klubben, arenafrågan och damlaget innan Janne Jönsson och James Keene fick prata om det sportsliga.
Men då började de flesta titta på klockan och ville hem till EM-finalen.
Och vilken final det blev!
Efter att Portugal varit överlägset till en början tuggade sig Sverige som vanligt in i matchen och var faktiskt närmast att avgöra under ordinarie tid och förlängning.
Men allt skulle naturligtvis avgöras i en straffrysare och då nästan visste man att det skulle gå vägen.
Igen.
För gång på gång har detta makalösa landslag gjort det möjliga omöjligt. Rest sig från underlägen. Avgjort i slutminuterna.
Och oj vad jag av hela mitt hjärta unnar detta ödmjuka, öppna, brinnande, smarta och målmedvetna gäng vinnarskallar den här framgången!
Det började i höstas på Örjans vall när laget med kniven på strupen var piskat att vinna mot både Grekland och Turkiet, samtidigt som Polen måste förlora sin sista match.
Det blev så trots att blågult var nere för räkning men avgjorde i slutminuten.
Precis som i play off-matchen mot Frankrike.
Och första gruppspelsmatchen mot Italien.
Och kvitteringen mot Portugal.
Matchhjältarna har varit olika varje gång.
Och den här gången fick vi ytterligare en – Patrik Carlgren, målvakten som tog två straffar som gjorde att vi nästan glömde bort en annan matchvinnare, Victor Nilsson Lindelöf som faktiskt tryckte in det där avgörande 4–3-målet.
Men alla var hjältar den här magiska kvällen. Alla som sedan fick motta guldmedaljer ur Michel Platinis hand och se Oscar Hiljemark höja bucklan.
Magiskt var bara förnamnet. Makalöst dess efternamn.
När jag åkte hem tog jag en sväng om Stora torg. Jodå, det firades och sjöngs och badades i fontänen Europa och tjuren.
Och tänk den där gula tegelstenen från U21-landslagets borg, Örjans vall som varit med på hela resan nere i Tjeckien.
Nu kan Halmstad kommun börja sälja tegelstenar från Örjan som lyckoamuletter.
Sedan kan man ju inte annat än avundas men samtidigt gratulera kompisen på HP-sporten Anders T som sedan länge hade bokat en bussresa och råkade befinna sig i Prag.
Inte för fotbollen utan för semester.
För ingen hade naturligtvis trott att Sverige den 30 juni 2015 skulle spela EM-final mot Portugal. Och dessutom vinna den. Ingen mer än U21-gänget själva.
Så visst var han på plats på finalen.
”Sitter bakom målet där gula vägen är” sms-ade han.
Det känns som om det kan bli ett mobilsamtal för en Hallå där i morgon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *