Onödiga spekulationer…

Bara en liten reflektion över Fredrik Liverstams högst diskutabla utvisning efter HBK:s totalhaveri på Olympia där 0–2 kunde blivit ännu värre med bättre skärpa från HIF:s sida.
Så här sa HBK-tränaren Janne Jönsson om händelsen efteråt:
– Det är ingen utvisning där jag står, men jag står långt ifrån. Men jag känner ”Liver” och ser att han håller igen och drar in benet. Så frispark kan jag köpa, men när det började diskuteras kort blev jag förvånad. Och ännu mer förvånad när jag hör fjärdedomaren som inte har bättre position än jag säger ”rött direkt”!
Fjärdedomaren, det var Robert Daradic från – Helsingborg!!!
Så frågan är förstås: Varför har man en fjärdedomare från samma stad? Det ger ju bara anledning till en massa onödiga spekulationer som i det här fallet, även om Janne inte ville påstå att Daradic hade påverkat huvuddomaren Glenn Nybergs beslut.
Låt oss hoppas att det också var så.
Att Nyberg sedan inte ens gav Rade Prica ett gult kort när dennes armbåge kan ha knäckt näsbenet på Mohammed Ali Khan är en lika stor gåta som HBK:s anfallsspel.
Det existerade knappt förutom i en tiominutersperiod före Liverstams röda kort då Matthew Rusike också bara var en ribbträff från HBK-ledning.
Å andra sidan hade väl HIF då haft sju gånger som många heta lägen tills Jere Uronen satte 1–0 på frispark, där jag redan från början var tveksam till murens storlek och position.
Stojan Lukic måste drömma mardrömmar om denne Uronen. För det var HIF:s vänsterback som med en toffelträff och knapp styrfart överlistade Lukic och med det slog ut HBK i Svenska cupen i våras.
Och det var Uronen som före Smarnassons 2–0 tvingade Lukic att släppa till retur.
Efteråt var HIF-tränaren Henke Larsson närmast lyrisk över lagets insats:
– Vår bästa match i år. Ett fantastiskt passningsspel.
Fast så tillät ett ängsligt och passivt HBK också HIF att ostört rulla boll utan att stressa, gå upp i press och vinna närkamper och andrabollar.
Då är det lätt att spela bra fotboll.
Precis som det är lika svårt när rörligheten är obefintlig, ingen verkar vilja ha bollen och det mesta går långsamt.
Antalet inlägg den här säsongen från hörnflaggorna – som vid Rusikes nick på Snorre Krogsgårds förarbete – inspel snett inåt bakåt och frilägen kan nästan räknas på ena handens fingrar.
Det är nycklarna till ett vassare anfallsspel och därför har HBK bara gjort tolv mål på 20 matcher.
Att bara serieledande IFK Göteborg (10) har hållit nollan fler gånger än HBK (7) hjälper inte när laget nu snart gått mållöst av planen i åtta timmar.
Matthew Rusike blixtrade till några gånger och visade sin kapacitet, men måste ha hjälp. Och då är det förstås oroande att James Keenes vadskada ger frågetecken inför kommande matcher, att försvarsklippan Liverstam är avstängd i ödesmatchen mot Örebro och att HBK inte ens hade full avbytarbänk mot HIF på grund av skador, sjukdomar och att Sead Haksabanovic hade fått tillåtelse att träna med Manchester United denna vecka (tillbaka mot Örebro).
Dessutom väntar ett mycket formstarkt Trelleborg borta i Svenska cupen dessförinnan på torsdag. Frågan är om HBK:s obefintliga offensiv i nuvarande tillstånd ens är kapabelt att spräcka ett division 1-lags nolla. Eller om det kan få alla mentala spärrar att släppa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *