Äntligen – och uruselt!

Julhelgen är över.
Det insåg HK Drott genom att efter sju sorger och åtta bedrövelser, eller 17 förluster på 18 matcher, vinna mot Karlskrona när både anfalls- och försvarsbitarna för första gången föll på plats samtidigt och laget greppade halmstrået att få kontakt med lagen ovanför.
– Äntligen! som en herre i rosafärgad träningsoverall hade uttryckt det.
Men nu gäller det att följa upp med en repris nere i Karlskrona på onsdag mot Uffe Schefverts gäng.
Då kan det bli en rejäl boost inför EM-uppehållet och omstarten efter det.
Julhelgen är över.
Det hade däremot inte Halmstad Hammers insett.
För en blekare insats än omstarten mot Nybro får man leta efter.
Viljelöst, tafatt, utan linjer i spelet och ett power play som inte existerade, där lagkaptenen Sebastian Kölzow-Isaksen dessutom fick kliva av.
Jag har hört tränaren Magnus Rahm ge spelarna ”hårtorkar” som riskerat att blåsa omkull tegelväggarna efter bättre matcher än den här så jag undrar hur den här lät där 0–3-målet var så pinsamt att jag undrade om Hammers på allvar ville vinna matchen.
Det ville Nybro med ett spel som bara gick ut på omställningar och att utnyttja motståndarnas misstag. Och de var alltså många. För plötsligt är Hammers nu fyra poäng från den där play off-platsen och passerat av både Nybro och Helsingborg.
Hur mycket stora fighterhjärtan, ett uppoffrande försvarsspel och framför allt – ett magiskt målvaktsspel (av Linus Söderström) hade vi fått skåda några timmar tidigare när Juniorkronorna bröt trenden och besegrade USA (1–0) i JVM för första gången sedan 1996.
Och så förlängde Marcus Johansson, hemkommen från sin Tanzania-semester, kontraktet med HBK. Efter tre korsbandsskador är han väl värd det, samtidigt som det väl talar för att Fredrik Liverstam och/eller Mohammed Ali Khan inte spelar i Superettan nästa år…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *