Krönika: Melodifestivalen handlar om mer än bara musiken

I Melodifestivalen och Eurovision handlar allt om musik. Politik, kompisröster, artisternas personliga förehavanden och allt annat runtomkring, det spelar ingen roll alls. Detta är den officiella bilden som de ansvariga vill ge. Det är en klyscha som är lika gammal som den är osann. För allt spelar in. Det är inte bara en melodi man röstar på, det är helheten, både vad som händer på scen, och vad som händer när artisten har gått av den.

För hur mycket jag än skulle vilja prata om hur häftigt det var med en framtidsartist som gjorde en strålande debut, och tog sig till final ihop med en superproffsig veteran, så är det svårt att komma undan den andra debatten som har gått under veckan. Den om Mustasch.

Nyheten var inte ny. Aftonbladet hade letat fram en gammal dom om sexuellt ofredande mot bandet sångare. Han hade sonat sitt brott och betalat böterna. Men det är vad bandet sedan gjorde som har skapat kontrovers. De tryckte upp tröjor som hånade händelsen, och därmed kvinnan som var utsatt. Det är detta beteende som alla presskonferenser och intervjuer har handlat om den gångna veckan, vilket har påverkat bandet, övriga artister och fansen. Och i slutändan även resultatet.

I år har två metalband deltagit. Redan i första deltävlingen growlade Lillasyster sig till en andra chansen-plats, och därmed såg det givet ut för nästa Göteborgsrockare att ta en topp-fyra-plats i sin deltävling. Framförallt för att de har mer erfarenhet i den här tävlingen med både en finalplats för sångaren själv 2013, och en omtyckt mellanakt ihop med Hasse ”Hellhoud” Andersson 2017. Att det nu slutade med en nästsistaplats kan inte att ha att göra med något annat än de, för bandet, negativa skriverier under veckan.

Men det fanns så klart andra deltagare med, och det var klasskillnad mellan de två som tog sig till final och övriga statister. Charlotte Perrelli är nu framme vid sin femte medverkan som tävlande. De två senaste gångerna har hon fått kalla handen av svenska folket, men nu har de återigen tagit henne till sina hjärtan. Detta har inte bara med hennes person att göra, utan såklart det genomproffsiga framträdandet hon stod för. En klassisk powerschlager förpackad att passa för 2021, med ett catwalk-nummer som jag fullkomligt älskar. Ett sånt här paket måste vara i final, även om det inte nödvändigtvis behöver vinna.

Det kan däremot Tusse göra. När Charlotte vann Eurovision Song Contest var han inte ens påtänkt. Han föddes tre år senare, samma år som den moderna Melodifestivalen, vilket uppmärksammas flitigt. Om Perrelli är det trygga, välbekanta, är Tusse det nya, coola och framåtblickande. Hans låt har tydliga influenser av The Weeknd, det senaste årets största artist, så han ligger verkligen rätt i tiden. Detta är inte en lika direkt låt som många av de senaste årens vinnare, men man känner hur bra det är på en gång, och detta skulle passa perfekt ute i Europa.

Programmet i sig var inte samma glädjefest som veckan innan, vilket man visste på förhand. Timbuktu funkar bra som programledare, men allt runtomkring gjorde inte det. Varför han ska sjunga låtar som inte nåt med tävlingen att göra är märkligt, att han ska göra det i 1700-talskläder är ännu konstigare. Från början var det tänkt att Sabina Ddumba skulle ha lett programmet ihop med honom, men fick nobben för att hon har pågående reklamuppdrag. Då får man inte leda SVT-program, men att sjunga sina låtar går fint. Logiskt…

Nästa vecka hoppas jag återigen att musiken ska få stå i fokus. Allt runtomkring har självklart sin påverkan, men i slutändan handlar det om att rösta fram låtar som ska representera Sverige. Oavsett om det är trygga favoriter, spännande debutanter, eller allt däremellan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *