HBK – ett mysterium…

Jag blir inte riktigt klok på HBK 2010.
Bolltittande och passivt mot Örebro på Behrn arenas nålfiltsmatta i söndags.
Och tre dagar senare säsongens bästa anfallsspel mot alltid svårspelade Gefle.
Det var bara ett fel – 1–0 borde ha varit 3–0. Eller 4–0.
– Jo, det var lurig match. Det var ju mest en massa inlägg, medgav Robin Malmkvist som var tillbaka i målet, men som var snudd på arbetslös.
För det är ju så här HBK ska spela alla dagar i veckan. Oavsett underlag. Med speed, rörlighet och variation i anfallsspelet som tar till vara på spelarmaterialet med maestro Anel Raskaj som lysande dirigent. Och resolut försvars -och positionsspel som kvävde Gefles alla anfallsförsök.
Fortsätt så och det kan bli ett roligt 2010.
Hur sedan HBK–Gefle uppgraderades från en korv med bröd utan bröd till en chorizo med en Pucko jämfört med aftonens gourmétmål FC Barcelona–Inter berättar jag om i morgondagens papper.
Liksom varför HK Drott redan nu är en vinnare medan Tony T pratade med Michael Mattsson om Sebastian Seiferts verbana påhopp.
Så därför blev middagen nattamat.
Det fanns helt enkelt inte tid.
Att det inte fanns tid att blogga i tisdags berodde på andra orsaker. Som fyra datahaverier vid redigeringsskärmen till exempel…
Men i morgon blir det SM-semifinalrysare del 4 mellan Drott och Ystads IF. Då säkrar Drott en femte avgörande förutsatt att laget når sin högstanivå. För den är högre är Ystads.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *