Detta duger inte, HBK!

0–2 i pausen kunde ha varit 0–4.
Och 0–3 vid full tid kunde med maxflyt ha varit 3–3 efter två ribbskott och en frispark i krysset.
Men det hade å andra sidan inte alls speglat matchen där Tom Prahls Trelleborg var nära både ett fjärde, femte och sjätte mål och framför allt före paus sprang sönder ett naivt och, i dubbel bemärkelsen, iskallt HBK, där spanjorerna vantrivdes i kylan.
Och där försvarsspelet – eller snarare frånvaron av detsamma – måste ha gett Pep Clotet Ruiz huvudbry.
– Tur att det är februari och inte april, sa Emil Salomonsson.
Kunde inte ha sagt det bättre själv.
– Vi blev alldeles för passiva och orörliga i kylan och bjöd  för många misstag, medgav också Pep.
0–1, 0–2, 1–2, 0–1, 2–2, 0–3. Noll segrar, en oavgjord och fem förluster är resultatet så här långt i träningsspelet.  Mer om det och försvarshaveriet i måndagens papper.
För det enda som värmde på Köpinges konstgräsplan var de tre ramträffarna som alla var värda ett bättre öde.
Och så kaffet och kanelbullen i pausen som den i Skåne boende kompisen och HBK-vännen Uffe Rödholm hade med sig.
Tillbaka i stan blev det Plingklubben, där lilla Crawley Town mot Man United på Old Trafford bara var en nick i ribban på stopptid från tidernas kanske största FA-cupskräll.
Och sedan Melodifestivaien i Anders S nya lägenhet, där Eric Saades ”Oh mama”, f’låt, ”Popular” var en väntad vinnare och där Lambretta-Lindas ”Lucky you” var värt ett betydligt bättre öde. Typ en direktplats i Globen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *