Mötet med Eusebio

Det var dagen innan Portugal skulle möta England i fotbolls-EM i Portugal 2004.
Själva var vi tillbaka i Lissabon efter att Sverige säkrat en kvartsfinalplats via 2–2 mot Danmark i Porto och nu skulle vi ut och äta, jag, NT-Masse , TT-Henke och några till.
Och plötsligt satt han där.
Vid bordet intill i smårutig, blåvit skjorta.
Jag stötte till Henke och bad honom att titta lite diskret om det inte var…?
Och visst var det Eusebio!
Vuxna män förvandlades med ens till exalterade småpojkar och till slut gick vi fram och bad honom om autografen. Och en bild tillsammans. Varpå han ur sin bröstficka plockade fram färdiga idolkort som han vant skrev sin autograf på.
När han fick veta att vi var journalister från Sverige blev han omgående intresserad eftersom svenskar hade högt anseende i hans ögon efter insatserna i hans kära Benfica. Vi ombads att slå oss ner vi deras bord. När jag då berättade att jag var från Halmstad så hade han INTE glömt när HBK hade slagit ut Benfica på Estadio da Luz några år tidigare, men han blev med ens gladare när jag berättade att Jonas Thern hade tränat HBK.
– Då måste du sända en hälsning till honom. Han var en fantastisk spelare, sa han.
Ingen i restaurangen hade så långt lagt märke till honom och hans sällskap, men nu blev fler varse hans närvaro. Hans status gick heller inte att ta fel på när kyparen plockade fram en flaska konjak, öppnade den, hällde några droppar på golvet och gjorde korstecknet innan han serverade Eusebio.
Varför fick jag aldrig veta. Kyparen ville inte berätta det.
I dag kom beskedet att denne store lille man hade gått bort, 71 år gammal.
I fotbollsvärlden var han en legendar.
I Portugal snudd på en gud.
R. I. P. Eusebio!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *