Blixt från en klar HBK-himmel

Janne Jönsson in och Jens Gustafsson ut.
Ett sms-tips, ett mobilsamtal och sedan var man plötsligt, helt oplanerat på väg ner till Örjans vall.
Det kom som en blixt från klar HBK-himmel.
Ingen hade anat något. Men kanske borde jag ha gjort det i går när Jens sms-svarade undvikande på ett sätt som han tidigare inte gjort när vi hade bestämt att vi skulle höras av.
Men det var för en spelarkoll. Inte det här!
Jag kan förstå att HBK såg att det här var chansen som kanske aldrig kommer tillbaka, att efter alla år och alla diskussioner äntligen få hem Janne Jönsson.
Men jag kan inte förstå hanteringen av frågan gentemot Jens som lämnar en unken eftersmak och många obesvarade frågor, vilket jag också tar upp i morgondagens krönika.
– Den sämsta tajmingen på ett sätt och den bästa på ett annat, som klubbchefen Fidde Andersson uttryckte det inne i styrelserummet när plötsligt ett stort mässingsfat utan anledning föll ner från väggen. Som om den legendariske HBK-hövdingen Stig Nilsson ville markera den okänsliga hanteringen i klubben där tränarna alltid respekterades. Eller att Janne Jönsson var rätt beslut eftersom Stig en gång, när Janne följde med Stuart Baxter till Japan sa: ”Han kommer nån gång att bli tränare i Halmstads bollklubb”.
Men Jens Gustafssons besvikelse gick, av förklarliga skäl, inte att ta fel på när han nu tvingas gå trots en av allsvenska främsta tränarprestationer i år.
”Jag kommer aldrig att vilja uttala mig om detta” sms-ade Jens som tog farväl av spelarna på lokal innan han i natt begav sig iväg på utbildning.
Janne Jönsson då? Tja, en bättre Halmstadambassadör får man leta efter som under alla år utomlands har talat väl om HBK och stan och förlagt träningsläger dit med både Stabaek och Rosenborg.
Själv har jag känt honom sedan vi i ungdomsåren lirade pingis i HBTK ihop. Han var en bollbegåvning där också.
Sedan dess har våra vägar korsats åtskilliga gånger. I HBK, i Vissel Kobe när jag hälsade på honom och Stuart Baxter. Och i norska Stabaek.
Han är Norges mest vinstrika klubbtränare i Tippeligan på 2000-talet och förvandlade Stabaek från ett lag i andraligan till norska mästare.
Det är också i de mindre klubbarna med något mindre resurser, men förmågan att ta fram unga spelare, som han lyckats bäst. I Stabaek. Och i Ålesund vars fjärdeplats i fjol var den bästa i klubbens historia.
I stora Rosenborg gick det tyngre, där han till slut fick sparken.
Kanske var det också en anledning till att han valde HBK före alla storklubbar. Det och hemlängtan till Halmstad och att slippa ta tåget till Kastrup och flyget till Ålesund, direktflyg visserligen men ändå, och tillbaka igen ett antal gånger om året.
Jag hittade en gammal HP-intervju med Janne från 2009.
– Det skulle vara kul att ta över HBK någon gång om tajmingen är rätt. Men inte nu.
Sa han då.
Men nu var tiden inne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *